Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Greta Hedin
Även om Tegnérs ursprungliga framställning av försoningen
är oberoende av Geijers, så har han dock till sist mottagit ett
intryck därifrån. De båda halvraderna »lastade tungt på hans skullra
— verldens oändliga skuld» ha strukits. Detta har dock ej skett
i manuskriptet, som kommentaren till Saml. Skrifter uppger, utan
ändringen måste ha införts antingen i någon renskrift före
tryckningen eller i korrekturet. Som den föregående utredningen visar,
gör denna ändring intet större våld på framställningen. Men en
lucka i tankegången uppstår dock, vilket man lätt övertygar sig
om vid läsningen. »Fullbordat är offret» i följande rad faller nu
ut ur sammanhanget. Alb. Nilsson utgår i sin framställning från
den slutliga texten och har blott i en not påpekat ändringen samt
förklarat, att de överstrukna orden visa, »huru intimt Tegnér levat
sig in i den ortodoxa åskådningen» (s. 396). Denna förklaring är
naturligtvis ohållbar, om man ej kan bindande visa, att
framställningen i det hela återgår på Geijer, i vilket fall ju även de strukna
orden från början måst bryta sig ut ur sammanhanget. Intetdera
är som vi sett fallet.1
Ännu en ändring i det förut citerade partiet av
Nattvardsbarnen har troligen företagits med ledning av Thorild. I versen
»ordet fordom ej hänt, till skapelsens gåta: försoning» har införts
ändringen: »blott anadt förut». Även denna ändring har skett först
i renskrift eller korrektur, ej i det bevarade manuskriptet som
Saml. Skrifter också här uppger. I Geijers första, i själva texten
i Thorild införda, framställning av försoningen nämner han »denna
förlossning, som var fädernas förväntan och hopp, och hvars aning
i dunkla, allt för ofta vanställda bilder genomgår alla de äldsta
religioner» (s. 66). Ändringen är eftertänkansvärd. Den ursprungr
liga lydelsen tycks visa, att Tegnér, då han skrev detta, ej alis haft
tanken på en försoning i asaläran aktuell för sig. Den av Henry
Olsson framställda hypotesen, att Nattvardsbarnen kommit till som
en slags förberedelse till försoningen blir härigenom starkt
ifrågasatt.2 Schellings tanke på en försoningslära i de förkristna
religionerna hade Tegnér lärt känna redan omkring 1808, men mig
veterligt framställer han den aldrig förrän i brevet om Thorild till
Geijer 21 jan. 1821. Detta problem kräver emellertid en särskild
undersökning, som jag här ej kan gå in på.
1 Geijer förklarade senare i svaret till Hammarsköld uttryckligen, att han ej
betraktade försoningen som offer. Sv. Litteraturtidn. 1821, bihang nr. 9, 10, s. 75.
2 Tegnérs episka och dramatiska planer under Frithiofsåren, Samlaren 1916, s.86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
