Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826 15
bådas åskådning växer ur samma rot. Utvecklingen av tanken är
alltför olika för att man skulle kunna förutsätta en påverkan. Geijers
åskådning blir en verklig kunskapsteori, Tegnérs avser blott den
religiösa kunskapen eller rättare det skådande, som hos honom intar
den religiösa kunskapens plats. Tegnér har ju också senare i
svarsbrevet till Geijer opponerat mot dennes kunskapsteori, som synes
honom tillmäta begreppet för stor betydelse. När Geijer sedan
kommer in på kristendomen — och det är närmast här hans
framställning blir jämförlig med Tegnérs — sätter han kärleken som trons
frukt, alltså en omvänd ordning mot hos Tegnér, för att dock
sedan förklara, att kärleken är både det första och det sista och i
själva verket liktydig med den i goda gärningar verkande tron
(s. 83 ff.). Geijer söker på detta sätt förena den ortodoxa riktningen,
som utgår från tron, och den mystiska, som utgår från kärleken.
Det nu citerade partiet i Nattvardsbarnen har emellertid
strukits i manuskriptet. I stället följer — ej i marginalen utan som
fortsättning av texten — verserna 223—225.
Kärlek hos Gud är de skapades väl, men kärlek hos menskor
är en oändlig suck, han längtar och tål och fördrager
lider, men glädes ändå, och med tårar i ögonen ler han.
Hopp, så heter hans jordiska lön. Det vänliga hoppet
pekar åt himlen alltjemnt och förskönar jorden och trofast1
hugger sitt ankares tand i grafvens djup, och derunder
diktar en skönare verld, ett dunkelt, men älskeligt skuggspel.
Slägten, bättre än vi, sig stödt vid dess vacklande löften
hade ej annat än hopp. Så prisom vår Fader i höjden,
hvilken har gifvit oss mer, ty för oss är hoppet förklaradt,
famlar ej längre i natt, det är tro, det är lefvande visshet.
Tron är det klarnande hopp, hon är ljus, hon är kärlekens öga,
tyder den längtandes dröm och hugger dess syner i marmor.
Tankegången i detta parti avviker, som synes, från den i det
närmast föregående överstrukna stycket. Där sammanställas
kärlek, tro och gärning, här kärlek, hopp, tro. Hoppet betecknas som
»kärlekens jordiska tröst», tron som det klarnande hoppet. Förut
hade tron sammanställts med kärleken och gjorts till det öga, som
ser, vad kärleken anat. Även denna synpunkt tas in i den näst
sista av de citerade raderna:
Tron är det klarnande hopp, hon är ljus, hon är kärlekens öga.
1 Så manuskriptet. Versraden är sedan ändrad i trycket (v. 227).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
