Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Undersökningar rörande det inbördes förhållandet mellan de s. k. eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Erik Noreen
i jämförelse med de båda andra». Detta allmänna intryck bekräftas
som vi ha sett av en närmare undersökning. Jag vill särskilt
framhålla, hur mycket mindre FI använder rena utfyllnadsfraser än Fr
och Iv (»thet maghin ij tro» B: 52, »iak sigher swo» B: 53, »wilin
j høra hwat han giørdhe» B: 35, ete). »Möjligt är, att likheterna
snarare böra förklaras på det sätt, att den, som överflyttat Fredrik,
och den, som bearbetat Flores, såsom ett efterföljansvärt mönster
begagnat sig av Ivan, vilken av allt att döma varit mycket känd
och populär.» Nordfelts åsikt synes alltså här vara att vi ha för
oss tre olika författarindividualiteter.
Som ett ytterligare bidrag till frågans lösning skall jag
redogöra för vissa förhållanden rörande rimmen i Eufemiavisorna.
I samtliga dikter visar sig en verkligt aktningsbjudande
rimteknik. Och dock råda karakteristiska olikheter mellan dem. Från
fornsvensk synpunkt orena rim1 förekomma både kvantitativt och
kvalitativt rätt olika.
Rimmen i FI äro i detalj undersökta av Olson (i Festskrift till
Söderwall). Han konstaterar att vokal k v aliteten i betonad
stavelse genomgående är noga iakttagen. Halvrim med avseende på
konsonantkvalitet förekommer i (högst) 11 rimpar,motsvarande
ca. 1 % av hela antalet rim, nämligen:
g aff: stadh, heem : ij geert, badha : tara, fara : radha2, dåra :
sha-dha2, radha : vara2, hlœdho : vœra, mila : skridha, forstanda : halda,
forstandith : forgangiih, iœrl: vœl. Härtill kommer ett tvåstavigt rim
med kort konsonant rimmande med lång: œta : berœtta.
I Fr påträffas åtminstone 40 orena rim på 1655 rimpar,
motsvarande mellan 2 och 3 %. Alltså är rimtekniken här avsevärt
vårdslösare än i FI. Detta kan måhända till stor del bero på att
Fr återgår på en rimmad tysk förlaga. Översättaren har alltså
varit frestad att utan vidare låta passera rim som Arribant: hand
(ty. hänt), Klariant: hand, Karllaivint: blind, Ængland : Jcendh. Dessa
40 fall äro:
a) dwœrgh: wcerdh 175 f., 613 f.; hand: långh 181 f.; Klariant:
hand 299 f.; Arribant: hand 415 t; Malmrit: mih 537 f.;
1 Som rena betraktas då först och främst rim av typen finna: inne (svagtonig
vokals kvalitet likgiltig); som rena kunna också gälla typen gik(k) : sik (minst 8
ex. även i FI, som är mycket omsorgsfull i fråga om rimning; Olson, Festskrift
till Söderwall s. 75). Ej heller tar jag någon hänsyn till inkongruenser av typen
stœnder: kœnde, æra : kœran. Dylika torde ha tillhört alla tre dikterna.
2 Rimmet beroende av Olsons rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
