Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 173
grekiska bokstäver. Men nu kommer en ny tid och förer nytt ljus
som alltid från Orienten. Denna nya riktning som naturligtvis
begrinas eller lämnas åsido, menar så: att Odin och Zevs äro syskon,
att de tagit ur samma fat, innan den ene reste åt norr, den andra
åt söder, de våga mena (sedan numera blivit bevisat, att fenicierna
icke äro de första som uppfunnit ljudskrift, d. v. s. bokstäver) att
runorna äro kusiner med romerska och grekiska alfabetet» (Svenska
Folket II, s. 181). I den 1884 skrivna uppsatsen Nationalitet och
svenskhet hävdar Strindberg, att den svenska kulturen liksom hela
den europeiska har »asiatiskt ursprung»; även där spelar han ut
Orienten mot Grekland: »Antiken kom från Eom, men allt romerskt
kom från Grekland, och Grekland tog sitt från Asien och Egypten»
(Likt och Olikt I, s. 159).
När Strindberg på våren 1874 lämnat sin fasta anställning i
Dagens Nyheter, ingick han efter någon tid i Svenska Æedhorgaren,
lantmannapartiets tidning, som redigerades av den förre
medarbetaren i D. N. Andersson-Edenberg. Redan tidigare, 18 och 21 mars
1874, hade Strindberg där fått införda ett par uppsatser med titeln
»Våra böcker», som behandlade Kungliga Biblioteket.1 Att dessa
uppsatser äro av Strindberg framgår förutom av själva skrivsättet
även av andra skäl. I en biografisk artikel »En attentator» i
Skånska Aftonbladet 20 och 21 oktober 1882 (sedan avtryckt i D. N.
4 november samma år), som tydligen skrivits av en Strindberg
närstående person — säkert Nathan Hellberg, som från 1874 till 1879
var medarbetare i D. N. men sedan övergick till Skånska
Aftonbladet — uppgives, att han i Svenska Medborgaren skrivit några
»förträffliga uppsatser» om Kungliga Biblioteket, vilka ådragit sig
uppmärksamhet inom denna institution och bidragit till hans
antagande som amanuens därstädes. I Strindbergsarkivet på K. B.
finnes dessutom ett brev till Richard Bergström — visserligen
odaterat men av handstilen och titulaturen att döma härrörande från
tiden före Strindbergs anställning i K. B. —, där dessa uppsatser
tydligen åsyftas. Ursprungligen torde Strindberg ha tänkt sig, att
de skulle publiceras i D. N., han utlovar deras spridande i 10,000
exemplar — en siffra, som stämmer med den dåtida upplagan av
Dagens Nyheter, vilken då var den största dagliga tidningen (se
1 Jfr T. Eklund: När August Strindberg blev kungl, sekter, Svenska
Dagbladet 28 juli 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
