Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Torsten Eklund
notis i D. N. 28 febr. 1874). Antagligen ansågos uppsatserna för
sensationella och hamnade i stället i Svenska Medborgaren, där de
infördes under beteckningen Insändt.
Troligen begynte Strindbergs fasta anställning i Svenska
Medborgaren i april eller maj. Säkra bidrag av honom äro:
20 maj 1874: »En latinskrifning i Upsala. Kulturhistorisk
skiss upptecknad för Sv. Medborgaren». Denna uppsats har sedan
i starkt omarbetat skick upptagits i Från Fjärdingen och Svartbäcken
under titeln: »Ett folknöje».
8 och 11 juli 1874: »En fristat under skräckregeringen».1 Några
partier ha i det närmaste ordagrant överförts till Strindbergs
artikel »Andarne hade vaknat» i Tiden 28 okt. 1884.
Förmodligen har Strindberg också skrivit artikeln »Tysta
krafter» 2 maj 1874. Den handlar om Slöjdskolan, för vilken
Strindberg denna tid hyste intresse (se ovan!) och som här säges vara en
av de goda krafter, som verka i det fördolda. Skildringen av själva
arbetet i skolan, där fäder och söner, gesäller och mästare sitta
sida vid sida, har en parallell i den beskrivning Strindberg ger av
det otvungna, gemytliga samlivet mellan lärare och elever i
»fristaten under skräckregeringen» Stockholms Lyceum; ännu större
är likheten med skildringen i »Våra böcker» av den demokratiska
samvaron i K .B:s läsesal, där tidningsmän, stadsbud, forskare och
tjänstemän sitta vid samma bord. — Artikeln föregås av en
inledning, där den något patetiska tonen och än mer tendensen
tyda på Strindberg. Följande må anföras: »Under den bekanta
sorglösa, kanske lättsinniga yta, som vår hufvudstad, liksom alla
andra större städer, oftast framvisar för den ytliga betraktaren, och
efter hvilken så ofta också en fällande och förhastande dom affattas
öfver det hela, pulserar ett lif, värdt menniskors bästa sympatier,
och verka krafter, hvilka förtjena, icke loford, ty sådana behöfva de
visserligen icke, utan ett aktningsfullt och tacksamt erkännande.
Om än framkallad av välmenande syfte innebär dock en sådan dom
en orättvisa.–––––––-Nej, dess bättre finnes det i vår tid, som
säges vara så materialistisk, höga ideella mål, aldrig lemnade ur sigte
och för hvilkas uppnående stora uppoffringar göras; det finnes i vår
hufvudstad, som säges vara så njutningslysten, så glitterälskande,
så tanklös och så lättsinnig starka allvarliga krafter, som verka ett
1 Uppsatsen nämnes i förteckningen över Strindbergs Efterlemnade Skrifter
(B. Möenee, a. a. s. 175). Den är omtryckt i Strindbergs Samlade Skrifter, del 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
