Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i> Henry Olsson
Brandes hade liksom så många andra av sin generation utgått
från en stark upplevelse av det nationella nederlaget 1864, men
hans stora utomlandsresa 1870—71 hade givit honom en
fullkomligt ny uppfattning av förhållandena i Europa och av Danmarks
väg ut ur katastrofens skugga.1 Vad det nu gällde vore icke att
bygga vidare på en hopplös revanschdröm utan att vakna upp till
klarsynt framtidsarbete, och villkoret härför vore att landets
intellektuella liv leddes ut ur reaktionens sumpmark och komme i
förbindelse med utlandets revolutionära strömdrag. Från och med
Hovedströmninger blir han den store andlige väckaren i Norden.
»Nu fingo vi med ens andra måttstockar på litteraturen, och över
hela signaturverksamheten ströks ett svart streck», yttrar
Strindberg i Den litterära reaktionen i Sverige? där Brandes’ kamp mot
litterär efterblivenhet överflyttats på svensk mark. Det nya
programmet hade omedelbart väckt uppmärksamhet i Sverige, och
Snoilsky har säkerligen redan tidigt tagit del därav. Känslig för
tidsströmningar och allslukare av litteratur hade han dessutom genom hela
sitt ambulatoriska liv större möjligheter än sina landsmän att uppnå
kontakt med och utblick över utländska litterära förhållanden. Med
Dumas’ och Augiers franska samhällsdrama hade han sålunda redan
under sin Paristid stiftat bekantskap. Och under sin vistelse som
t. f. charge d’affaires i Köpenhamn höstmånaderna 1875 kom han
också i förnyad personlig beröring med Brandes, som han förut
flyktigt skymtat under studentmötet i Köpenhamn 1862. Enligt
vad Brandes berättar8, hade de nu sin mötesplats i Bauers Vinstue
på Tordenskjoldsgade, där de rätt ofta tillbragte aftnarna under
samtal om alla företeelser i nordisk, engelsk och fransk litteratur,
som de bägge läst med svärmeri eller kritik och varom deras
omdömen i mångt och mycket överensstämde. Med all lynnenas och
åskådningens olikhet hade de i upplevelsen av 1864 och i den
europeiska orienteringen en gemensam plattform, och efter allt att döma
har sammanträffandet för Snoilsky personligen varit ytterst fruktbart.
I vilken riktning samtalen gingo, kan man utan svårighet
utläsa ur den bekanta Snoilsky-essay, som Brandes mitt under vännens
Köpenhamnstid publicerade i oktoberhäftet av sin tidskrift Det nit-
1 Jfr självbiografien Levned och poemet De Faldne (1864), 8. Skr. XII, Kbhvn
1902, s. 334.
2 S. Skr. XVII, Sthlm 1919, s. 212 (uppsatsen skriven 1884).
3 Levned I, Kbhvn 1905, s. 142 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
