Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 7
tende Aarliundrede} För Brandes har det genast stått klart, att
Snoilsky fastnat i det genomgående missmod, den allmänna
förlamande bitterhet, som präglade nordisk litteratur, och en stor del
av artikeln har också karaktären av en personlig vädjan, där han
direkt apostroferande vänder sig till vännen. Inskärpande
radikalismen och ungdomsmodet i Italiapoemen ställer kritikern frågan:
»Staar han endnu i Forhold til sin Tid og dens Historie?» Med
beklagande konstateras motsatsen: om redan hans tidigare dikter
icke varit fria från en viss salongston, hade han i sina Sonetter
ytterligare avlägsnat sig från idealet att vara sitt folks organ.
Hur mycket djupare hade icke en verkligt frisinnad diktare som
Swinburne upplevat de vulkaniska företeelserna i samtiden, och
hur opoetiskt uppfattad vore icke t. ex. Snoilskys La Pétroleuse,
där Napoleon Ill:s dödsfiende B-ochefort överhopades med
smädelser, medan kejsaren själv ginge fri, där kommunens
arbetsminister framställdes som en för detta galärslav och
undervisningschefen fått överta det gamla slagordet, att rättskrivning luktade
aristokrati. Snoilskys syn på världshistorien under senare tid vore
en missnöjds, en frondörs, men det tjänade nu en gång ingenting
till att ställa sig oförstående eller vara förnärmad på utvecklingen.
Och planen »at ville sove över, indtil vore Drömme og Önsker ere
gaaede i Opfyldelse (Sonetten Thêatre francais), er en Barnefantasi;
men ’Evropa er voksent og vaagen er Tiden». Med syftning på
skalden Paludan-Muller tillägges slutligen: »En af vore store gamle
Digtere, der lever endnu, plejede med et Smil at sige til os unge:
Fremfor Alt pas paa ikke at tabe Dem som Rhinen i Sandet ved
Leyden! Snoilsky er ung endnu, han er for livskraftig og
talent-fuld til at kunne ville slutte sin’ Digterbane som Malkontent». Och
så slutar essayn med att som Snoilskys framtidsuppgift utpeka den
han tecknat åt sig själv i sonetten Svenskhet.
Att det är en nära initierad, som utfört denna karakteristik,
är lätt skönjbart. I den samtida dikten Stormflod har Snoilsky i
så gott som samma symbol erkänt2, att han förlorat sig själv »som
Rhinen i Sandet ved Leyden», och för Brandes har han icke lyckats
dölja sin personliga situation. Av särskilt intresse är, att essayisten
som motsats mot Snoilskys passiva ràdvillhet och opoetiska syn på
1 Omtryckt i S. Skr. III, 1900, s. 623 ff., men där delvis omarbetad.
2 Se H. Olssön, a. st. s. 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
