Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Henry Olsson
andliga orientering började han alltmer känna sig som europé, och
i poemet Långt hörte, daterat München 2 juni 1875, säger han den
förra dikten vara sprungen ur »et öjebliks tro mellem tvilene».
Smärtsamt desillusionerad och utomstående stannar han borta från
mötet, »långt borte». Ty bredvid den sjudande handlingskraften
ute i Europa vore detta nordiska ungdomståg ingenting annat än
genfærd af afdöde tider og mænd». För Italiens och Tysklands
ungdom, som fylkats kring samma tändande ideal, hade leken icke varit
nog; »de vilde sin dröm; så kom sejren siden». Skulle endast
Nordens ungdom stå oberörd och kall? »Når kommer og rasker os
op af dosen / århundredets ånd med århundredets lösen?» — Europa
vore vaket! Det är en hel ny tids revolutionerande syn på
utvecklingen och på förhållandet Skandinavien-Europa, som döljer sig i
den lilla recensionen 1875. Och säkerligen blev den icke mindre
eggande, då den av Brandes personligen förehölls Snoilsky, som
denna tid kände sig så överväldigad av sin ofrihetskänsla, att
han under ett av samtalen med vännen icke kunde återhålla sin
rörelse.
Den andra av Ibsens dikter 1875, Et rimbrev1, är det kända
poemet om »et lig i lasten». Det nyvunna europeiska perspektivet
hade icke dämpat hans pessimism, och det är med intensiv oro han
frågar sig, varför släktet går »så underlig fortrykt», varför dess
livsmod och viljekraft kuvats och all tillförsikt till framtiden
försvunnit. Han svarar med en bild. »Europas damp-paket» styr ut
till havs med kurs mot nya länder, allt är i sin ordning ombord
och synes lova en sorglös färd, då plötsligt mitt ute på öppna havet
en ängslande spökstämning bemäktigar sig de resande: man känner
sig segla med ett lik i lasten. »Har De ej mærket, noget vilde
komme? / Förstod De ej, et tidehverv var ömme, / der vejred
tryg-hed og fortröstning hen?» Det är in nuce hela den Ibsenska
samhällsproblematiken med dess frontställning mot de hämmande
faktorer, som binda den fria personlighetens utveckling. Och det är
i utmålningen av tidevarvens kamp tillika något av den intensiva
katastrof stämning, som Ibsens mest suggestiva dramer förmedla.
Med sin tidigare intima kännedom om Ibsens idévärld har
Snoilsky säkerligen med spänning lyssnat till alla signaler om en
omorientering i dennes tänkande, och Brandes och Det nittende
1 S. V. IV, Kbhvn 1899, s. 417 ff. Båda dessa poem liksom tusenårsdikten
och Sanger-hilsen intogos i andra upplagan av Ibsens Digte, som utkom i dec. 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
