Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 11
Aarhundrede ha kunnat ge honom besked. Att detta
världsskymningsmotiv alldeles särskilt fascinerat honom, framgår också av hans
Ibsendikt Ett minne från Molde 1889, där den gåtfulle grubblaren
för honom ter sig i mystisk släktskap med de molnhöjda fjällen vid
Moldefjorden:
Jag ser den mäktiga pannans form,
Som mulnar allt mer och mer,
Som känner komma en dunkel storm,
Då seklets sol skall gå ner.
I själva verket är världsskymningsmotivet också i Snoilskys
diktning ett av de mest genomgående, men det råder här en
karakteristisk skillnad mot Ibsen. Norrmannens syn på tidsutvecklingen
hade nämligen aldrig på samma sätt varit en missnöjds, en frondÖrs.
Med all pessimistisk svartsyn i uppfattningen av det närvarande
släktet hade denne orubbligt fasthållit sin hoppfulla tro på det
vardandes gryning och känt sig i samförstånd med den inbrytande
dagen. »Tyd tidens tegn; med den er du i pakt. . . . Læs tidens
lov! Den tåler ingens trods», heter det i den nämnda tusenårsdikten.
I Snoilskys reaktion inför de europeiska katastroferna råda däremot
endast bävan och oro, och framtidsperspektivet ter sig utan ljusning.
Till Polendikternas gravsånger över en dödsvigd och förfrusen värld
komma 1871 hans skräcksyner av ofödda släktens kvidan i Nemesis,
av världsbrandens eldhav i La Pétroleuse och av barbarernas kultur
-skövling i den sonett han själv kallat Verldsskymning:
Du sjunker, sol! Den bländsyn dikten målar
Med dig förbleknar i gemensam natt.
Till vesterns kullar hastom att få fatt
Ännu en sista af dess sneda strålar!
Man kan belysa olikheten genom att jämföra Snoilskys sonett
Nemesis med Ibsens dikt Abraham Lincolns mord1, som båda
framställa den europeiske makthavaren sående sina draktänder och
gödande historiens mark med svarta ogärningar blott för att därav
inhösta nya blodsskördar. Medan Ibsen med en sorts morbid glädje
hälsat den pågående utvecklingen, vars kulmination av ruttenhet
och fördärv ofelbart måste framkalla en domedag för hela systemet,
1 Jfr H. Olssön, a. st. s. 262 f., där diktens samband med Snoilsky från
annan synpunkt påvisats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
