Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Henry Olsson
är det däremot med kvidan och ängslan Snoilsky motser framtiden.
Hos honom fanns verkligen ingenting av det »Hej, hvor ideerne
da vil ramle rundt omkring os!», varmed Ibsen i brev till Brandes
20 dec. 1870 hälsat det gamla Frankrikes sammanbrott och
hoppats på ett liknande öde för det nya Preussen.1 Och det var
alldeles riktigt, då Brandes skrev, att Snoilsky saknat blick för den
»dybt grundende Fortvivlelse i hele brede Samfundslag», »de dybe
Lærdomme og Varsler», som man kunde utläsa ur kommunen. Till
slut blev det likväl i denna riktning hans omvändelse skulle gå.
Som »tidernas yngste son» skulle han aldrig uppstå — den rollen
hade övertagits av mera avancerade andar — men det
religiÖst-humanitära programmet i tredje diktsamlingen innebar dock ett
återväckande av hans liberala optimism. Han kom att radikaliseras
i stil med Ibsen och Brandes, men just därför att han med sådan
bestörtning åsett de lägsta samhällslagrens revolt 1871, därför att
han fruktade »cet excellent et bienfaisant désordre», varom Bakunin
drömde, kom hans förkunnelse att få en mera utpräglat social
inriktning. Snoilsky har sett den breda fronten av revolutionära krafter
ånyo framtåga. Strindberg hade redan i Mäster Olof — närmast
inspirerad av Brandes’ revolutionssvärmeri i första delen av
Hoved-strömninger — gjort Gert bokpräntare till kommunard.2 Och under
80-talet skulle även den av Snoilsky smädade Rochefort ånyo bli
en profet. Som utgivare av tidningen L’Intransigeant kom han
sålunda att påverka bl. a. just Strindberg, som i Frankrike läste hans
tidning och varje morgon väntade få höra, »att revolutionen utbrutit
och att Europa stod i lågor».3 Det var icke minst dessa
skrämmande ytterlighetstendenser, som blevo bestämmande för Snoilskys
ståndpunkt.
Jag övergår emellertid till den stora krisen i Snoilskys liv 1879
och dess frigörande personlighetsutveckling, som från en synpunkt
också kan sättas i samband med Ibsen.
Samma år som Ibsen publicerade sina dikter i Det nittende
Aarhundrede offentliggjorde Björnson — också han influerad av
Brandes’ litterära teorier — den nordiska samhällsdramatikens första
1 Breve I, s. 219 ff.
2 Lamm, Strindbergs dramer I, Sthlm 1924, s. 98 f.
3 Uppsatsen Hjärnornas kamp, S. Skr. XXII, 1918, s. 133. Jfr Erik Lie,
Erindringer fra et dikterhjem, Oslo 1928, s. 103 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
