Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Henry Olsson
dikten och dess obevekliga Ibsenanda gåvo lösensorden också för
de stora livsbesluten. Men naturligtvis får man fasthålla, att den
anförda motiveringen just utgör epilogen av ett drama. Så självklar
som utgången här framstår, hade den givetvis icke varit under själva
mognadskrisen. Också däruti erinrar Snoilskys brytning med samhället
om Bernicks, att de yttre impulserna och omständigheterna även för
honom spelat en roli och att ångesten i hans själsprocess varit lika
stark. Det finnes många vittnesbörd — särskilt i de intima
bekännelserna till Wirsén1 — att valets ofrånkomlighet varit honom ett
skoningslöst martyrium. Jag anför exempelvis hans brevuttalande 1 april
1879, där han med syftning på det tunga öde, »som förr eller senare
ohjelpligt skall draga mig i djupet», säger sig skygga tillbaka »för
att i ord gifva uttryck åt det, jag knappt vågar tyst tillstå för mig
sjelf». Att det -vär med tvekan han rivit upp de sista broarna till
samhället, ser man också av en sådan detalj som att han insände
tvenne olika avskedsansökningar till utrikesdepartementet2, den ena
syftande till hans kvarstående i disponibilitet; det var Kungl. Maj:t,
som slog in på den radikalare linjen. Sammanfattningsvis kan man
säga, att Klemmingbrevet väl icke ger den uttömmande förklaringen
till Snoilskys val, men det ger liksom hans egen inre motivering —
de faktorer som avgjort själva samvetskonflikten — och har
därigenom en gripande mänsklig sanning.
Med tillhjälp av Snoilskys samtida dikter kan man i någon
mån bestyrka krisens utveckling. Egentligen är det dock endast i
de båda poemen Mod! och Svarta svanor den tydligare avspeglas,
och en bild av själva brytningen med dess uppjagade oro finner
man blott i det förra av dem. Av Snoilskys brev till Seligmann
14 okt. 1881 vet man, att poemet Mod!, som intogs först i tredje
diktsamlingen, förelåg redan vid tryckningen av den andra. Om
dess utbrytning ur serien skriver han i det anförda brevet, där han
samtidigt medger en publicering i Julqvällen:
Jag önskade det uteslutet ur diktsamlingen af farhåga, att
möjligen man der skulle kunna tillägga det en personlig syftning, som
det ej hade. Nu ställer det sig annorlunda, då det uppträder ensamt;
1 Snoilskys brev till Wirsén hå välvilligt ställts till mitt förfogande genom
minister E. af Wirséns och d:r Fredrik Vetterlunds tillmötesgående;
samlingens innehåll har refererats i en uppsats av Vetterlund i Ur portföljen, Sthlm
1927, s. 83 ff. Breven i motsatt riktning finnas i KB.
2 Enligt brev till Snoilsky från O. M. Björnstjerna 18 juli 1879 (KB.);
svarsbrev i Almarestäkets arkiv. Om krisens förlopp vidare i annat sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
