- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 12. 1931 /
22

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 Henry Olsson

Ännu mera omodern kan han visa sig i sin litterära åskådning.
Också i Sverige hade frågan om den »sociala tidspoesien» börjat
spöka. I Bååths Dikter 1879, som Snoilsky f. ö. livligt
uppskattade, finns ett och annat förebud, och i Wirséns Prolog . . . Mars
1879 till förmån för Skandinavisk-etnografiska samlingen1 har man en
verklig stormvarning. Hugo, Swinburne, Turgenjev, Heyse och
Ibsen, vad vore de annat än lika många vittnesbörd om ett
fruktansvärt hotande oväder: »För hvarje känsel, skarp, som sångarns är,
Af åskor laddad käns vår atmosfer». Snoilsky blev intresserad och
uttalar sig i brev till Wirsén 1 april 1879 särskilt om Swinburne,
vars dikt A match han tidigare som bekant efterbildat.2 Efter en
kritik av engelsmannens rysliga formpedanteri fortsätter han: »Och
med allt detta, denna barnsliga förgudning af blotta ordet
’Republik’, alldeles som ej derunder doldes mera dumt tyranni än alla
Roms och Moskows Cæsarer tillhopa utöfvat».3 Hans onåd sträcker
sig även till Swinburnes hänförde uttolkare Gosse, varom det heter:
Dertill är han en frasradikal, med Brandes’ alla felriktningar
(vunnen att af poesien begära inlägg i alla sociala och poetiska
hugskott för dagen) men blottad på Brandes’ sprakande verve och fina
detalj-analyser.

Det är uttalanden, som kanske kunna missförstås, om man
icke klargör för sig, att Snoilsky vid denna tid redan befann sig
mitt uppe i sin stora själskris. Under dess skakande intryck hade
han återfunnit ungdomsvännen Wirsén, för vilken han snart
biktade sig, och samtidigt hade dennes diktning fått en helt ny och
ingripande betydelse för honom — »kanske på den grund att jag
först nu behöft i sången finna den välgörande makt som löser
bundna stämningar i milda tårars regn», skriver han själv 1 april
1879. Särskilt var det ett stycke, som syntes honom tolka hela
hans närvarande själsläge och som djupt grep honom, den senare i
Wirséns Nya dikter tryckta Trädgårdsmuren. Snoilsky visste icke då
(dec. 78), att detta poem framgått ur en kris, nära motsvarande den
han själv genomlevde, men förmodligen har han tänkt sig lösningen
av sin egen konflikt i ett likartat elegiskt hinsides. Snoilskys
följande brytning med samhället skapade visserligen ett nytt läge och
införde nya utvecklingsmoment, men de uppslitande händelserna
och en tyngande skuldkänsla höllo de melankoliska stämningarna

1 Nya Dikter, Sthlm 1880, s. 95 ff.

2 Warburg, a. a. s. 223. Jfr Brandes’ hänvisning till Swinburne!
8 Jfr Neros gyllene husl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:27:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1931/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free