Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 23
vid liv. Skalden genomgick helt enkelt nnder dessa år 1879—81
en religiös kris. Barndomshemmets en smula pietistiska miljö och
Uppsalatidens beröring med Boströms och Wikners kristna idealism
ha måhända endast skänkt honom mera flyktiga stämningar. Nu
följer emellertid ett frigörande av dessa sedan ungdomen bundna
intryck, och samtidigt sker en intensifiering och förankring.
Wirsén gjorde allt för att hos vännen ingjuta sin egen spiritualistiska
åskådning, och slutligen tillkom som avgörande impuls ett likartat
inflytande från Ebba. Man behöver endast kasta en blick på
brevväxlingen med Wirsén för att finna belägg på hans nya
inställning. Den 19 dec. 1880 skriver han sålunda: »Det uti ditt
åskådningssätt, som du benämner omodernt, är kanske just det som jag
bäst förstår och mest värderar. Jag som i så mycket allt mer och
mer ser lifvet från samma omoderna synpunkt och på sista tiden
närmat mig din lifsåskådning, ’kanske mera än du tror». I brev
27 febr. 1881 är han full av uppskattning inför Wirséns nya
verksamhet som kritiker i Posttidningen: »Du finner det rätta ordet
för hvad jag mer och mer känner: nödvändigheten af en fast
andlig hållpunkt, haltlösheten hos den materialistiska riktningen». Och
23 aug. s. å. fixerar han sin odogmatiska kristendom som tron på
»en korsfäst frälsare, till hvilken vi kunna vända oss som barnen
till en fader» och slutar med en viss kritik av de egenskaper i sin
tidigare diktning, varmed han »särskildt lyckats slå an på
anhängare af en realism, hvilken jag för öfrigt numera icke hyllar».
I själva verket är det denna mäktigt frambrytande våg av
innerlighet och idealitet, som ger Snoilskys andra diktsamling dess
avgörande prägel. Redan i sept. 1879 har han — enligt brev till
Wirsén 11 okt. — skrivit poemet Anderöster, förmodligen ett
tidigare namn på Telegrafen och foglarne, som med sin tolkning av
relationen mellan sinnligt och andligt kan sägas ge klaven till
Snoilskys nya symboldiktning. Man kan ibland ha intrycket, att det är
signaturtidens stämningar, som återväckts hos skalden. I den av
Wirsén beundrade Göttingen är det sålunda verkligen den
Wirsénska idyllatmosfären, som givits en poetisk sublimering, i
Fiskmåsarne tycker man sig höra ett eko av Wikners
evighetsförkun-nelse, och i flera poem — som- exempel må nämnas Vackra sky —
möta en vemodig blidhet och en spröd stämningston, som mest av
allt erinra om Topelius och Gellerstedt. Övergår man till gruppen
Svenska bilder, den största självständiga insatsen i den nya sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
