Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Henry Olsson
kan man dock icke hysa ett ögonblicks tvekan. På samma gång
understryker brevet, ur vilken oerhört stark stämning dikter som
Tatterskan och Rebell framsprungit. Samhällsrevolten och den kristna
idealismen, de båda huvudlinjer i Snoilskys nya samhällssyn, vilkas
utveckling jag i det föregående sökt följa, ligga i det anförda
brevet liksom oförmedlade sida vid sida; i dec. 1881 ha de båda
grundelementen ännu icke sammansmälts. Ett par månader senare har
emellertid föreningen skett, då Snoilsky i brev till Estlander 1 mars
1882 tänker sig en social reformation på grundval av religionens
kärnsanningar, »den Bergspredikan, som innehåller allt det mest
ljufva och tröstande, hvartill ännu menskligheten lyssnat». Men vid
denna tid hade skalden mäktigt gripits av tanken på en
förestående världsomvälvning. Han hade upplevat Genganger e och
Gen-gangerestriden.
DIKTNINGEN.
(1882—83).
Från och med året 1882 inträder som bekant en mognadskris
i Snoilskys sociala utveckling, som därmed vinner sin utlösning i
dikt. Som ett avgörande brytningsskede torde man kunna räkna
årets båda första månader, för vilkas impulser jag först skall
redogöra.
Det finns visserligen många vittnesbörd om att Snoilsky,
världsskymningsmotivets diktare framför andra, med oro sett framtiden
till mötes. Att den politiskt-sociala utvecklingen ingav honom stora
bekymmer, ser man exempelvis av hans brev till Wirsén 28 nov.
1881: »Jag har i många år haft en pinsam aning att det skenbara
lugnet gömmer stora framtidsfaror och att dessa närmast hota från
Norge» och till Lagerberg 6 jan. 1882: »Hvad du skrifver om det
missnöje, som synes gripa omkring sig bland de mindre lyckligt
lottade folkklasserna, är ju tyvärr samma symptom, som ger sig
tillkänna öfver allt i verlden. Jag tror också, att vårt land måhända
sett sina lugnaste och lyckligaste dagar».1 Men att dessa obestämda
aningar så hastigt vunno utlösning, erhöllo klarhet och kontur, till
och med omsattes i ett handlingsprogram, måste dock ha berott på
en avgörande impuls, och denna har enligt min mening kommit från
den etiskt-sociala dissektionen i Gengangere. Till det förut verk-
1 Breven till Lagerberg tryckta i Carl Snoilsky och hans vänner I, Sthlm 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
