Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 27
tecknande sätt till uttryck i hans brev till Wirsén 8 dec. 1881.
Snoilsky hade vid denna tid mottagit vännens lovprisande essay
över Nya dikter i kalendern Svea och är full av tacksamhet över
denna välkomna uppmuntran, som givit honom ett brinnande
begär att sjunga, att verka något gott genom sin diktning, »det
enda medel som står mig till buds».
Redan förut har jag mången gång kännt mig uppfylld af aningen
om det skönas otillräcklighet att ensamt gifva j)oesien halt och värde,
der måste vara en lefvande ande, som brister ut i toner för att i
en söndersliten tid högt förkunna eviga, oförgängliga sanningar, —
ack, jag vet att jag blott försvinnande få gånger lyckats finna
uttryck för något sådant. Men du, som så kärleksfullt sökt att i mina
dikter bland jordiskt slagg uppspåra de små malmådrorna af äkta
metall ... du har nu till visshet stegrat mina dunkla aningar om
poesiens rätta väsende; jag ser nu på hvilken stråt jag vill gå, fastän
jag nogsamt inser att det icke blifver på den, som dagens bifall
förvärfvas. Under de förflutna två åren hafva frestelserna till bitterhet
mot mångt och mycket hos mig stundom varit stora; jag skulle
kanhända velat se lyran om smidd till ett h vasst vapen för att också i
min ordning stinga och sarga — men jag har Gudskelof ej gifvit
efter för de rösterna. Jag vill fortfarande älska mitt land, tillhöra
det i allt hvad som är godt och sundt, och ej låta mina sympatier
eller handlingar bestämmas af de personliga sår, som flere eller färre
»kraschanerade» tillfoga mig och mitt käraste. Jag skall ej förväxla
idéer och saker med dem som företräda dessa, ehuru jag skulle önska
att sjelfva personerna vore bättre, än de ofta visa sig. (Jfr Vetterlund,
a, st. s. 125 f.)
I samma brev yttrar han sig mycket satiriskt över att Anton
Nyströms arbetarinstitut erhållit statsanslag.1 Och i brev 24 jan.
1882 talar han i samma anda om »den samhällsupplösande roll
den moderna ultrarealismen torde vara kallad att spela äfven i
vårt, ännu jemförelsevis mindre berörda land». Det är ju möjligt
att Snoilsky här röjer något av den Ibsen-Peer Gyntska
»adap-tionsevne», som låter sig påverkas av brevmottagarens opinion.
Men det saknas icke bekräftande utlåtanden, och att den skribent,
som uttalat sig i det nyss citerade brevet 8 dec. 1881, ännu
befinner sig i största ovisshet om sin egen utvecklingsgång, därom
1 På grund av Nystköms agitation för positivismen och på initiativ av Hans
Fobssell vägrades institutet anslag av Stockholms stadsfullmäktige (nov. 1881),
något som framkallade uppståndelse i arbetarkretsarna, vilka nu börja röra på
sig. Ett par strejker hade förekommit i Stockholm sommaren 1881, och vid
jultiden s. å. höll August Palm sitt första föredrag ute vid Lill-Jans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
