Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Henry Olsson
ord och gärningar ville dra allmängiltiga konsekvenser. Eget vore
emellertid, att författaren till ett så djärvt stycke icke hade »le
courage de son opinion» ntan nu sökte släta över intrycket. Ibsen
vore dock den siste skald, som kunde antagas gå till verket
oreflekterat och naivt. Om den upplågande striden säges slutligen, att
Wirsén säkert icke komme att behålla sista ordet:
Verlden, för att återkomma till den skakade tron på idealer, behöfver
gå igenom de stora brytningar, som nu synas förestå, måhända förr
än vi tro. Låtom oss hoppas, att ur ruinerna af det som verkligen är
murket och sin död värdt, skola höja sig »nya himlar och en ny jord»,
der det sannt eviga åter skall ega plats, denna gång skäradt och
befriadt från mycket af den slagg som nu så ofta förvillar och missleder
sanningssökaren. Förrän denna radikala rensning inträffat, tror jag
dock att alla accomodationer blifva mer än vanskliga. Det ena partiet
kommer alltid att vilja bibehålla för mycket, det andra att vilja
omstörta för mycket. När brytningen skett och jemmern väl är
öfverstånden, få vi se hvad som har verklig lifskraft — det består nog
(a. st. s. 49 f.).
Snoilsky återkommer slutligen till de litterära förhållandena, undrar
om Strindberg vore upphovsmannen till hätskheterna i Dvärgen —
vilket omedelbart dementerades av Klemming ■— och visar över
huvud stort intresse för stridens utveckling: »Hvarje litet bidrag*
till historiken om den unga svenska ’naturalismen’ och dess mandater
emottager jag med största tacksamhet».
Om den ena partens ställning hade Snoilsky under tiden fått
underrättelse i brev från Wirsén 25 jan. Det visar sig här, att
den ännu otränade stridsmannen mycket illa blesserats av
Söndags-Nisses giftpilar, och som motvikt mot denna bombardering
hemställer han nu, att Snoilsky för införande i Ny illustrerad tidning ville
tillägna honom något av sina nya poem. Publiken skulle i en sådan
aktningsgärd se ett bevis, att en man med snille dock satte värde
på hans person och skaldskap. I sitt svarsbrev 1 febr. förklarar
sig Snoilsky ytterst villig men anhåller samtidigt om någon tids
respit, då intet stycke vore färdigt. Angreppen på Wirsén, vilka
betraktas en bagatelle, ge honom anledning att ånyo komma in på
Gengangere och den pågående striden. Han har noga studerat
Wirséns anmälan och yttrar härom:
Jag är ense med dig i det hufvudsakliga, fastän jag som
dramatiskt konstverk sätter stycket högre än du synes göra — jag är tvertom
i det afseendet af den åsikt, att Ibsen här öfverträffar sig sjelf. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
