Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 39
jag hittills ej poetiskt uttalat den, som nu oafvisligt yrka på att
upptagas i min diktning». Hans program är med andra ord:
problem under debatt. Man erinras osökt om Brandes’ maning till
skalden att »være og blive Organ» samt de ytterligare direktiv den
danske kritikern frikostigt låtit följa: »Hvad vil dit Folk? Hvilke
ere dets Drömme, dets Forhaabninger, dets Forsætter? Det var det
vi sögte til dine Digte for at lære, da vi hörte, at Du var Sverigs
förste lyriske Digter, og dine Poesier f ortælle os altför Ii dt herom!»
I mars 1882 följer Snoilskys poem Michel Angelo. Det
befinner sig fortfarande på övergångsstadiet till den sociala diktningen.
Man kan säga, att om Olof Rudbeck rör sig på den säkra mark
fosterlandsmotiven erbjödo, griper Michel Angelo ändå längre
tillbaka och ansluter till ungdomens frihetsdiktning. Men samtidigt
är det en programdikt i den nya tidens anda.
Poemet hade skrivits, meddelar Snoilsky i brev till Seligmann 28
mars 1882, »d’un seul trait» under intryck av Rydbergs uppsats Den
melisTca Afrodite i Bomerslca dagar. I Louvrens antiksal ställd öga
mot öga med den berömda gudinnan hade Rydberg lockats att söka
restituera] statyns ursprungliga skapnad och mening. Och han
avvisar därvid med förakt varje tolkning, som prövade en tänkbar
sammanställning med krigsguden Åres, hennes gynnade tillbedjare:
»Giv trakern en Venus Kallipygos till sidobild eller någon av dessa
andetomma Afroditer, som stå i museerna för att låta se sig,
sysslande med spegeln eller salv-urnan eller badsvampen eller med sina
naglar, någon av dessa preoffenbachianska kärleksgudinnor, vilkas
anleten spegla en själ ur stånd att svärma för annat än gladiatorer
och smycken». I detta ädla konstverk ser Rydberg däremot uttrycket
av en högre anda, en av dessa friska och spontana kulturyttringar
som spira direkt ur hemlandets mark. Han tänker sig statyn melisJc
i tvåfaldig mening, skapad för Melos och föreställande Melos, han
låter henne vara rest till minne av fädernas yppersta bragd,
Salamissegern över Persiens storkonung, och han ser henne med framräckt
sköld påminna folket därom. Som i en viskning från gudinnans
läppar hör han henne tala om ett litet folks förmåga att varda
stort, när det höjer sig över sitt öde. Den inspirerade tolkningen
av konstens patriotiska uppgift har hos Snoilsky anslagit en
besläktad sträng, och liksom ofrivilligt ha hans tankar gått till ett
konstverk han dagligen hade för sina ögon, Michelangelos
Davidsstaty, som för sin samtids florentinare spelat en liknande roll. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
