Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Henry Olsson
har läst den högt under våra qvällar vid lampan och dervid i
stillhet gjort många fromma önskningar för Tsarväldets snara
undergång». Alltså en hänvisning till reaktionens synnerliga hemvist och
till ett av frihetsdiktens speciella temata, österns Goliat! Att egga
till viljestyrka och mod har Snoilsky således uppbådat
ungdomstidens hela entusiasm för frihet och rätt, de slumrande
Brandintryckens hela moraliska energiupplag. Man kan säga, att diktarens
övertygelse om den ideella nödvändigheten av det steg han stod i
begrepp att taga knappast kan komma i en tydligare dager. Ty
samtidigt inskärpes därmed — en sak som varken kan eller bör
förnekas — att heroismen långt ifrån var hans naturliga livsluft.
Jag vill emellertid omedelbart betona, att Snoilskys ängslan och
vacklan icke är något hos honom nytt, som skulle ha sin
upprinnelse i den sociala brytningen. Det är tvärtom ett
grundkonstitu-tivt drag; att det i samband med den sociala krisen erhåller sin
utlösning är endast ett betecknande symptom.
Den 13 april 1882 skrev Snoilsky poemet Tidsskeppet,
markerande ett tredje övergångsstadium på hans väg till den sociala
diktningen. Enligt brev till Wirsén 18 mars hade han då, alltså
några veckor tidigare, stått i begrepp att ge form åt en melodi, som
just spelade genom hans huvud, »en fantasi à la Schumann, som jag
skall kalla Österland». Poemet synes aldrig blivit fullbordat och
kom betecknande nog att ersättas av Tidsskeppet, som är hans
avsked till »riddar- och herdespel». I sina båda föregående dikter
hade Snoilsky beväpnat sig med mod. Med förtröstan vill han gå
framtiden och det nyas gryning till mötes. Utgångsläget hade han
ännu med en viss tvekan markerat i brev till Klemming 30 jan.:
»Låtom oss hoppas, att ur ruinerna af det som verkligen är murket
och sin död värdt, skola höja sig ’nya himlar och en ny jord’, der
det sannt eviga åter skall ega plats, denna gång skäradt och
befriadt från mycket af den slagg som nu så ofta förvillar och
missleder sanningssökaren». Och i sina brev under mars månad
deklarerar han en klar och tydlig reformståndpunkt. Men alla de
modlöshetens krafter han manat i sin grav voro nu en gång hans
ödes-givna gengangere och skulle icke dröja att ånyo hemsöka honom.
I Tidsskeppet har han kommit ett steg längre än i föregående
poem, nalkats själva randen av samhällsstridens bränningar, och
med ens framstår för honom det helas vågspel. Framtidslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
