Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 45
döljer sig bakom åskdigra molnväggar, färden går över ett
storm-npprört hav — i en överdådigt ståtlig och suggestiv symbol är det
en ny variation av Snoilskys världsskymningsmotiv:
Det väldiga skeppet susar
Framåt öfver dunkel våg
Emot det drömda Atlantis,
Som ingen Columbus såg.
Bak skummiga toppar förtona
I fjerran fädernas land
Med borgar och tempelspiror
I glödande aftonbrand.
Ju längre man kommer ut till havs, dess mera mörknar det
över leden, solen går ned i blod och stormen rider upp. Man
märker snart, att stämningen icke är utan samband med den diktare,
som enligt Snoilskys Ett minne från Molde starkare än andra känt
»komma en dunkel storm, då seklets sol skall gå ner».
Anslutningen är i själva verket mer än en tillfällighet, man kunde kalla
den en bekännelse. Ty om någon litterär företeelse övertygat
Snoilsky om det gamlas murkenhet, nödvändigheten att styra ut
på spaning efter nya himlar och en ny jord, var det Gengånger es
hemska skildring av en sammanstörtande världsordning. Och
karakteristiskt nog har han i Tidsskeppet anknutit just till den
Ibsendikt, som bestämdast förebådar Gengangere, det redan nämnda
stycke som bär den oskyldiga titeln Et rimbrev men vars
inneboende sprängkraft bryter fram i varningsropet om liket i lasten.
Med eggande intensiv realism hade Ibsen lockat läsaren med på sin
jämförelse, havsfärden som börjar med en triumferande
kast-lossstämning men plötsligt utan synbar grund slår om i sin motsats.
De resande ha råkat in i en sällsamt tryckande atmosfär, som
lag-ger sig på deras nerver och kommer dem att reagera inför varje
obetydligt förebud: »selv et marsvins spring, en stormfugls skrig
man lægger sig på sinde». På samma sätt med Europas
»damppaket», stickande ut till havs »med kurs mod nye lande». Mitt
emellan »hjemmets land og målet» saktar farten av, all
frimodighet hos manskap och passagerare har spårlöst försvunnit, man
endast »ruger, grubier, lytter». En nattlig mönstring visar, att
ombord finnas statsmän, professorer och teologer, »og höjt og lavt lå
kunstnere, skribenter, som folk i dröm, der frygter og forventer»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
