Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 51
Och den 10 juni tillkom den något Eunebergsartade Garibaldis död1,
en sällsynt vacker hyllning till frihetshjälten från skaldens
ungdomstid, som just avlidit.
Men mitt under det Snoilsky sålunda prövande experimenterar
sig fram och vacklande mellan hoppfullhet och pessimism allt
av-gjordare tenderar till den senare stämningspolen, skapar han helt
osökt och liksom utan att ana det sin diktnings folkliga
mästerstycke, På Vernarno marknad, tillkommet i maj månad. Det verkar
faktisk som ett trolleri, en ödets nyckfulla lek. Innan skalden ännu
riktigt hunnit fixera det problem, varmed han under sitt följande
teoretiserande förgäves skulle brottas, hade han redan löst det.
Poemets mening är ju att ge en levande bild av svenska folkets
armod och betryck under stormaktsepilogens tragiska överspänning
av dess krafter. Och det har skalden verkligen lyckats göra i
skildringen av det trogna fästeparet Per och Kersti, som bytt ring på
Vernamo marknad och överenskommit att efter sex år ånyo mötas
där för att slå sina påsar samman. Äntligen ha de vandrat sin
sex års mödosamma stråt, och väntans mulna tid är över. Eunt
omkring det fattiga unga paret står det lika fattiga nylövade och
vårdoftande svenska landskapet, på ett gripande sätt fångat och
samstämt med de unga, en utomordentlig kontrast mot den
föregående mörka skildringen. Och i denna leende och glittrande
värld, där gökens galande från skogen blandar sig med
marknadsstimmet och Per och Kersti glädjestrålande gå omkring, utspelas
nu det grymt meningslösa dramat. Som en blixt från klar himmel
kommer länsmannens kungörelse om dalrarnas värdelöshet. Med
psykologisk finhet har skalden tecknat också de båda ungas olika
reaktioner inför händelsen, Kerstis ursprungliga intuitiva ängslan
och Pers karlaktiga tvärsäkerhet, följd av hennes strejkande
fattningsförmåga och hans nyktra resignation, ungdomens hela harmsna
vrede och häftiga gränslösa sorg men också dess ljusa levnadsmod.
Och så slutar denna utomordentliga och gripande dikt om Pers
och Kerstis stora nöd och sega Smålandsvirke, om bragdstorheten
i den lilla gärningen, med att flickans ansikte dyker upp ur för-
1 Man tänker närmast på Den döende krigaren och särskilt på Gamle Lode,
vars barnafromma krigartyp lånat drag åt Snoilskys Italiakämpe. Till skaldens
Garibaldientusiasm har bidragit, att Ebba delade hans beundran och 1876 haft
personlig audiens hos frihetshjälten. Jfr M. Laœerbebg, Stormän som jag mött,
Sthlm 1915, s. 39 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
