Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Henry Olsson
listiskt religiösa, som samtiden ryckte på axlarna åt. Själv vet
han, att han icke skall få uppleva det idealistiska åskådningssättens
nya seger. Vad mer? Han lever för en idé, slösar sin osedda
skönhet och arbetar för idealismens överförande till nästa
generation.
Att den stora brytningen skulle kosta strid, hade Snoilsky alltid
vetat, därom handla redan Olof Rudbeck och Michel Angelo. Men
vid denna tidpunkt behärskades han likväl av sitt intensiva hopp om
nya himlar och en ny jord, och hans tro var att brytningens jämmer
snart skulle vara överstånden. Nu har han blivit visare. Han vet
att han alltid kommer att förbli en gengångare från ett svunnet
tidevarv. Och då den stora kampen står för dörren, diktar han
icke stridssånger som Michel Angelo utan poem av aftonrodnadens
vemodiga skönhet som Tidsskeppet och Gothik. Och dock vill han
genomföra sin sak, vill han endast vidare fram: »Framåt öfver
svartnande vågor».
Jämsides med dessa tidsbetonade dikter har Snoilsky också
skrivit andra, som icke direkt inordna sig i den sociala
utvecklingslinjen och därför mera hastigt kunna passeras. Den 14 april
tillkom den vekt graciösa Från sjuksalen, en av dessa snabba
situationsbilder som Snoilsky med särskild iver fångar, på en gång
uttryckande hans målarglädje och hans aktuella själsstämning. I
denna dikt gäller det en vemodig sjukhusscen — en solbränd lockig
florentinerpojke, »stark som Buonarottis David», har kommit på besök
till sin sjuke lille bror — och vad som fängslat skalden är tydligen
de båda gossarnas tafatta, blyga ömhet och den lilles brådmogna
vishet. Böök har fäst sig vid att dikten är skriven dagen efter
Tidsskeppet och anser, att den återger »något av tröttheten efter den
spänning och ångest, som tanken på den farliga resan ingivit»
(s. 85 f.). — Den 26 maj skrevs vän dikten Till Louis Wrede; jag
nämner endast, att en av stroferna ger en tydlig förklang till
Kärleks grottan vid Biarritz, därmed ännu en gång röjande
förföljelsekomplexets makt över skaldens sinne:
Du ville se hur lyckan
Ej tarfvar verldens nåd,
Blott friheten och dunklet,
Lik skogens villebråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
