Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 57
Snoilskys självtvivel och självrannsakan alldeles särskilt infunnit sig
i en dikt, där utgångspunkten varit en personlig stämning, beredd
att giva rätt åt varje reformatorisk hänsynslöshet mot de belåtna
beati possidentes, en dikt som trots allvarliga försök att moderera
den bittra tonen dock alltigenom blivit uppfylld av ett hemligt groll.
Det är säkerligen ingen lek med ord, då Snoilsky i brev till Wirsén
8 dec. 1881 skriver: »Någon hätshhet hyser jag icke. Det är en
känsla, för hvilken jag beder Gud befria mig, hvar gång jag ber
om förlåtelse för mina egna skulder». — Från början till slut har
alltså denna reformatorsgestalt blivit inkarnationen av diktarens
eget jag, uttrycket för hans innersta strävan liksom profeten Brand
varit det för Ibsen och Mäster Olof för Strindberg.1
Vilken blir då diktens slutfacit? Som bekant utgöres epilogen
av Savonarolas martyrdöd. Av hela hans anhängarskara återstå
honom endast tvenne trogna, som följa honom i döden, och inför de
väntande lågorna hor han plötsligt deras vittnesbörd:
Om du felat än och fallit,
Var af himmelsk eld du närd,
Du, som trott det största kunde
Speglas helt af stoftets verld.
Omgestalta jordens söner
Efter andens högsta bud,
Ej den endes kraft förmår det,
Innan stunden väljs af Gud!
Men din aska strödd i vinden
Varda skall ett fruktsamt frö.
Tanken lefver, stunden kommer —
Böj ditt hufvud, du kan dö.
Man känner igen den resignerade tonen från Gothik. Också
för Snoilskys strävan var slutmålet att omgestalta jordens söner
efter andens högsta bud, men skulle det lyckas? Skalden har
redan tidigare givit svaret: blott det att leva för en sådan hög idé
vore tillräckligt. Vore han så endast en Johannes döpare, hade
han dock verkat efter sina krafters mått, gjort vad på honom
an-komme för att till nästa generation överbringa den stora tanken. —
1 Mäster Olof lästes av Snoilsky med stor beundran just 1882. Dikten är
som bekant delvis inspirerad av Brand, och hur nära de trenne diktmotiven stå
varandra, framgår av Strindbergs uttalande om Ibsens hjälte: »Det var en
Savonarolas röst mitt i ett konstdyrkande tidevarv» (8. Skr. 17, s. 208). Jag erinrar också
om den roll Savonarola spelar i Röda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
