Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Henry Olsson
Med Savonarola hade Snoilsky äntligen kommit from sounds
to things, nått fram till själva reformatorsproblemet, och i samma
juli månad skriver han sin första sociala dikt I porslins fabriken,
redan vid månadens mitt omdöpt från det tidigare mera banala Önskan.
Vill man i Snoilskys 80-talsut vecklin g se sambandet med
Dietrichsons folkliga konststrävan — och Snoilsky har själv erkänt dennes
betydelse för sin senare orientering1 — är förbindelsen här lättast
att skönja; man tänker särskilt på Dietrichsons verksamhet för
konstindustrien och för den sköna konstens tillämpning i det
dagliga livet. I själva verket utgör dikten det positiva komplementet
till Savonarola; om skalden där låtit poesiens gamla emblemer,
lekens och flärdens glitterguld, brännas å båle, talar han här om den
dikt som skall uppstå renad ur lågorna:
O, den som kunde skänka dikten så
Den enkla form, som tusenden förstå,
Den form, som frambär kraftigt hvardagsbröd
Till tjenst för hunger, ej för öfverflöd!
O tänk, att bilda i en lycklig stund
Den bägare, som anstår hvar mans mund,
Som fylls vid tidens djupa brunn en gång
För tusenden, som törsta efter sång!
Det är en rörande dikt med något av stämningen från gamla
troskyldiga träsnitt och bibliskt hugsvalande sentenser: Kommen till
mig I alle, som arbeten och ären betungade. Allt för länge har
poesien varit en uppvaktande tärna åt det raffinerade fåtal, som
endast strävat att försköna sitt eget, från hopen isolerade liv, aldrig
förnummit en fläkt av diktens höga etiska betydelse. Nu vill
Snoilsky skapa den lättfattliga och ändamålsenliga skönhet, som kan
tjäna de betryckta och ringaktade. Mot formens förnyelse svarar
också en omläggning av motiven, som skola hämtas från de arbe-
1 I brev till Dietrichson 1885 säger sig Snoilsky vara medveten om att
hans uppfattning av poesiens väsen och ändamål återgår på vännens föreläsningar:
»kan hända har jag ändock först nu, på sista tiden fullt förstått hvad lärmästaren
menade, först nu i dikt och sång kunnat ådagalägga, att jag fattade lärdomen»
(Dietrichson, Svundne Tider II, Kria 1899, s. 180). Jag återkommer i annat
sammanhang till denna folkliga linje. Förbindelsen är här emellertid uppenbar mellan
Snoilsky och Strindberg, vilkens idéer om konstens demokratisering och
popularisering tydligen påverkats av Dietrichson (jfr A. Lidén, Den norska strömningen
i svensk litteratur, Upps. 1926, s. 271 ff.)- Det synes ej ha observerats, att
Strindberg enligt brev till Bonnier 21 febr. 1874 under hösten 1872 översatt »diverse
Prof. Dietrichsons arbeten» (Bonnierarkivet). Jfr f. ö. H. Olssön, Strindbergs
Sömngångarnätter, Nordisk Tidskrift 1931, s. 340.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
