Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Henry Olsson
marna i det egna hemmet, där en vecka tidigare glädjen
fördubblats genom en dotters ankomst och där skalden alltmer sökte sig
en borg undan yttervärldens isiga pustar. —
Den 28 februari skrevs det vackra och intressanta poemet
Innocenti, ännu en lätt omgestaltad verklighetsbild. Vid tjugo års
ålder hade Innocenti slutit sig till Garibaldis volontärer i
frihetskriget mot Österrike. Snart låg han där som en maktlös krympling
utan att ha skurit en enda lager och utan att ha gjutit sitt blod i
ärlig strid, helt prosaiskt giktfördärvad av alpnätternas isköld
under öppen himmel. En annan soldat går omkring med armen i
band och blänkande av tapperhetsmedaljer, en annan åter har för
sitt amputerade ben fått hedersdiplom och pension, Innocenti
däremot har blott beskärts det obemärkta lidandet. Och dock har
han med en självklar och naturlig anspråkslöshet fogat sig i sitt
öde; han har icke blivit hård eller bitter, med barnslig glädje talar
han tvärtom om fäderneslandet som la bella mia. »Garibaldi, höga
barnasinne, denne arme man var värdig dig», utbrister skalden.
Innocenti, fins du än i verlden,
Tag min tack! Dig kommer jag i håg.
»Store män» jag stundom mött på färden,
Men i dig jag patrioten såg.
Dikten är i själva verket ett av de vackraste uttrycken för
Snoilskys demokratiska strävan; den saknar all understruken tendens
och all pretenderad enkelhet men är likväl hållen i sant folklig
anda. Man kommer att tänka både på Runeberg och på Talis Qvalis.1
Och dock är Innocenti först och främst en spegelbild av Snoilsky
själv. Som Böök med skarp intuition lagt i dagen, är dikten en
symbol av skaldens eget öde: även han lider och kämpar, fast icke
på samma påtagliga sätt som de lyckligare soldaterna; den
verkliga, avgörande kampen med äran och handlingens tjusning är
honom förmenad, men av de tysta lidandena fick han sin lott.
Tolkningen är otvivelaktigt riktig. Den stackars invaliden Innocenti, hos
vilken barnet och den vise »med martyr och hjelte enat sig»,
tillhör samma självutplånande släkte som de medeltida konstnärerna
1 Jfr Strandbergs Gumman i hagstugan: »Jag har fått respekt, jag, för
det lilla, / Se’n jag sett hvad verlden kallar stort.» Med Strandberg förenas
Snoilsky icke endast av de gemensamma linjerna från resp. Tegnér och
Runeberg utan också av en linje från fru Lenngren — jfr t. ex. bådas dikter om
Gamla fröken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
