Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 69
han däremot icke att förklara sig ge rätt åt varje reformatorisk
hänsynslöshet mot den ledande överklassen. Snoilskys broderlighet hade
således sina gränser. Man bör därvid blott icke glömma, att han
hade att kämpa mot en säkerligen mycket nervprövande fiende, det
oscariska skedets fullkomligt victorianska moralism.
Jag övergår därmed till diktningen under 1883, mera hastigt
berörande de tidigare tillkomna poemen. Den 31 jan. skrevs I
främmande drägt, där Snoilsky med lätt förändring skildrar en
verklig händelse, som tydligen samma dag utspelats inför hans ögon.
Ett barn har blivit kvarglömt i ett hus, som står i ljusan låga, och ur
den närbelägna cirkusbyggnaden framstörtar en fantastiskt utstyrd
varelse, som inför den förvånade folkmassan avslöjar sig som
barnets moder och den ömt kännande kvinna hon i själva verket är.
Därefter kommer tillämpningen:
Vi också, som samlats kring dig,
Ha masker af skilda slag,
Tills ödet med plötsliga flammor
Belyser vårt innersta jag.
Tolkningen är närliggande. För maskeradsymbolen hade Snoilsky
över huvud taget lätt att finna användning; jag erinrar
exempelvis om sonetten Karneval eller hans brev till Klemming 1879: »den
lossnade på alla håll och kanter, den mask af köld och
materiali-tet hvarmed jag så omsorgsfullt fernissat öfver mina verkliga drag».
Som kommentar till poemet 1883 skulle jag vilja åberopa hans
följande brev till Eetzius 5 mars, där han som främsta drivkraft för
sin diktning anger sitt behov »att gifva luft åt hvad jag känner, åt
hvad jag egentligen alltid känt, fastän jag under många år skeptiskt
nedtystat dessa röster. Det finns kretsar man aldrig tillhör
fullkomligt ostraffadt». Snoilsky synes känt det, som om han alltför
länge undertryckt sin egentliga natur för att av ohejdad vana tjuta
med ulvarna; den sociala brytningens eldslågor ha emellertid
avslöjat hans innersta, osminkade drag, kommit honom att kasta
förklädnaden och blotta sitt blödande hjärta. (Jfr f. ö. Böök, a. a.
s. 95 f.) —
Den 19 februari tillkom den graciösa Bida, rida ranka!, ett
av de få helt tendensfria styckena i samlingen. Den
fantasiväc-kande faktorn har tydligen varit lyckan och de ljusa framtidsdröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
