Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Henry Olsson
en inre glöd och strax derpå deltagande och kärlek — det är
det svenska folklynnet» (KB.). Det är denna enkla troskyldiga
svenskhet, vari Snoilsky nu ser hemligheten av Onkel Adams styrka
och popularitet och vari han finner något vida förmer än all
estetisk härlighet. Från kammarlärdom och förkonstling hade Onkel
Adam flytt ut i svensk natur, han först hade förstått och skildrat
fattigman:
Och detta folk, hvars hjerta klappar
Bland furudoft i Sveas bygd,
Hur drog du icke fram i ljuset
Dess ädla malm ur vadmains skygd!
Och dessa friska folklifsbilder
Med fjellnatur och norrskensljus!
Fiolerna i bröllopståget,
Som klinga genom Tännfor s-brus \
Dikten är i själva verket en tydlig förbindelselänk mellan I
porslinsfabriken och Folkets sångmö, det följande årets märkliga dikt
där Snoilsky ännu kraftigare understryker att poesiens enkla form
skall vara folkligt nationell.
Det är således tvenne linjer hos Onkel Adam Snoilsky tagit fasta
på. Han beundrade sin föregångares friska norrländska
folklivsbilder och skulle f. ö. i sin egen diktning uppta liknande motiv,
t. ex. just Tännforsen. Men med denna osökta folklivsskildring
var dock Onkel Adam först och främst tendens diktare, en kämpe
för de betryckta och nödställda »mot kasternas och flärdens välde».
Och att härom offentligt få uttala sig har t}rdligen för Snoilsky
varit en hjärtesak. Han har erinrat sig, att kritiken »kom med
protester här och der», förmodligen har han särskilt tänkt på
signaturestetikern Anders Flodman1, som i sina Kritiska studier 1872
ställt sig åtskilligt reserverad och vars anda ännu behärskade svensk
tidningspress. Med tydlig syftning på sin egen poesi framhåller han
således, hurusom Onkel Adam mitt i sin vassa satir dock aldrig
varit bitter — kärlek styrde jämt hans penna; därför vore också hans
1 Jfr också Dieteichsons Indledning i Studiet af Sveriges Literatur ete,
Kbhvn 1862, s. 224 ff., där Onkel Adam kallas en av det yngre Sveriges
»genialeste Novellister», en humorist och en kristen som »sunget frit og ubtmdet af de
forskjellige Partiretninger» men — också då och då narrats att »överse Poesiens
sande Grændser», varit alltför tendentiös. Han kallas f. ö. en verklig diktarnatur,
vilken haft »en ikke ringe social Betydning»; hans folkliga sånger hade en
»in-derlig Skjönhed og Friskhed».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
