Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 79
betonar samtidigt, att han är kungens person livligt tillgiven, och
i ett följande brev 10 mars framhåller han det oförsvarliga och
ofosterländska i att under de norska stridigheterna försvåra kungens
ställning: »Hvem vet, om ej tingets hållning till en del beror på
det ryggstöd detsamma förmenar sig ega hos vissa partieri Sverige».
Framför allt måste försvarsfrågan komma på rätt bog. — Slutligen
utmynnar hela denna diskussion 30 mars i en av Lagerberg
förmedlad förfrågan från Hedlund, vilken ställning Snoilsky intoge
till de motioner om en allmän svensk neutralitetsförklaring, som
framlagts vid riksdagen. Snoilsky svarar i ett långt brev 15 april,
avsett att läsas också av Hedlund: »Rent ut sagt är jag icJce
öfvertygad om den ifrågavarande idéns gagnelighet». Med iver
framhåller han, att det viktiga vore försvarsfrågans lösning, och i
omslagsbrev till Lagerberg yttrar han om Hedlund: »det är bra synd,
att en man med hans energi och kraft ej velat göra sig till
målsman för denna vår lifsfråga». Tilläggas kan, att Hedlund
samtidigt önskat bli informerad om den ställning tyska ledande kretsar
skulle intaga till en svensk neutralitetsförklaring, en hänvändelse
varpå Snoilsky endast kunde svara att han icke hade någon som
helst beröring med diplomatiska kretsar. Man får intrycket, att
det mellan kungen och Hedlund i viss mån existerat samma
rivalitet om Snoilsky som i annat sammanhang om Rydberg. Bakom
Hedlund har Snoilsky emellertid trott sig skymta den skrämmande
bilden av norskpolitikern och republikanen Björnstjerne Björnson.1
Just vid den tid då Snoilsky mottog de sista vänsterinviterna var
det han skrev Cavour och hans gäst.
Någon av de första dagarna i juni tillkom det förut omtalade
poemet Till Onkel Adam. Tydligen har Snoilsky av någon
anledning kommit att slå upp kalendern Svea för 1843 och där stannat
vid Onkel Adams berättelse Familjen i Gåsgränd. Stycket hade
gripit honom med sådan oemotståndlig makt, att hans öga ännu
är fuktigt, då han äntligen vill skriva färdigt det brev han med
barnstil redan för trettio år sedan påbörjat. Nämnas kan, att Onkel
Adam i sitt tack- och svarsbrev till Snoilsky 8 juni gör sig till ett
med huvudpersonen i denna berättelse, den gamle korpral Sigurd,
och hans enkla livsvisdom: »okunnighet och barnatro, en gnista af
1 Om förbindelserna mellan Björnson och Hedlund se E. Thermænius,
Lantmannapartiet, Upps. 1928, s. 374 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
