Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Henry Olsson
mellan skönhetskult och nöd här blivit långt mera skärande än
förut. Vilken avgrund är det icke mellan dessa båda
kontrasterande gestalter, vilkas placering i Uffiziergalleriet synes honom som
en djupt meningsfylld upprepning av livets alldagliga verklighet
med dess dubbla innebörd av njutning och kval! Vid den hårda
skönhetens fot hejdas allt som strävar, kämpar och lider, inför det
fula och disharmoniska är hennes enda reaktion en rysning, hon
är sitt eget ändamål och följer blott njutningens lag. Den
knäböjande trälen däremot är bunden vid den svett- och bloddränkta
mylla, varur han uppstått, hela hans gestalt har fått sin prägel av
den tunga möda, som förgrovat hans lemmar och avlägsnat honom
från skönhetstypens mått. Det är ett smärteskri över livets
orättvisor och en sällsynt patetisk vädjan till de ståndsbröder och
besittande klasser, som skalden med sin dikt velat träffa. Men han
förstår också att ge eftertryck åt sin maning. Att låta konst och
kultur komma de djupare lagren till godo är icke endast en
skyldighet utan också en trängande nödvändighet, och det är periculum
in mora. Från alla håll brusa tidens revoltrop in på den krökte
sliparen, och för ett ögonblick dröjer skalden vid den skrämmande
visionen hur han rätar sin rygg och griper efter den vässade
dolken. Men som i Den tjenande brodern, där upprorssynen »ett haf
af hufvu’n i storm» efterföljes av appellen: »lär känna arbetarn,
din broder», predikas också här skaldens försoningsprogram: »sänk
dig med kärlek till din broder». Och åter skymtar föreningen av
plikt och förnuftspolitik: att mildra trälens hårda lott och vrida
dolken ur hans hand.
Det är naturligtvis alldeles riktigt, som Böök påpekat, att
målningen av proletärens uppror icke endast är avsett som ett
irrita-ment i överklassens vanemässigt raffinerade liv utan också är ett
uttryck för Snoilskys egen fruktan och ångest inför den sociala
kraftmätningen. »Följ efterdömet!», brusa de frestande lössläppta
krafterna, vartill skalden utbrister: »Men ve vår verld, om han det
gör». Det kan tilläggas, att Seligmann på denna punkt begärde
en kompletterande förklaring, men Snoilsky fann uttrycket om
elementens frestelser fullt tydligt: »tänk t. ex. på de krafter, som bo
i dynamiten!» Tiden har tydligen tett sig hotfull, och mera
stål-satta naturer än Snoilsky, t. ex. Bismarck, funno den oroande.
Som uttryck härför står det kejserliga budskapet 17 nov. 1881, som
gav upphov till den tyska socialpolitiken. Enligt grundtanken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
