Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 85
ligen vara: dynamiten, våldet. Men samtidigt har han ju erkänt, att
svenska arbetare icke voro några dynamitarder. Det vill med
andra ord säga, att hans i ett par dikter uttalade hot bottnade
i mer avancerade utländska förhållanden och på svensk mark
saknade konkret innebörd men därför också måste förfela sin
verkan. I själva verket synes Snoilsky icke heller varit främmande
för tankegången, att de lägre sociala skikten i Sverige voro för
beskedliga mot sin överklass. Ett litet tillbud skulle understryka
nödvändigheten av handling à och kunde därför endast vara
förmånligt, endast påskynda utvecklingen. Man spårar här den
karakteristiska troskyldiga optimismen i Snoilskys inställning, hans segt
fasthållna hopp om det godas seger. Han har haft en alldeles för
djupt grundad övertygelse om sin åskådnings riktighet och
nödvändigheten av dess realiserande för att icke hänge sig åt illusionen
om en snar förändring. Ur de kristliga grundsatser, varav han
varit genomträngd, har han dragit sina ofrånkomliga konklusioner
för att med ledning därav uppställa sina direktiv. Men vacklade
hans hopp om de lyckligt lottades uppvaknande — och det gjorde
det ofta — lurade genast en nattsvart pessimism, öppnade sig med
ens ett tröstlöst perspektiv av oförsonliga klasstrider och blodiga
omstörtningar. Det är härvid endast att tillägga, att i hans
uppjagade farhågor för framtiden jämte dynamiten också skymtar ett
annat skrämmande spöke: kriget. Jag kan nämligen omöjligen
bortse från att Snoilskys fruktan lika mycket framkallats av yttre
som av inre orosämnen — den hotande unionsupplösningen jämte
det farliga utrikesläget. Icke minst ur denna synpunkt har han
ivrat för försvar, enighet och nationell uppryckning, allt spörsmål
som sammanhängde med de sociala problemkomplexen, och icke
minst ur denna synpunkt har han så häftigt reagerat mot de
borgerligas håglöshet, oenighet och egoism.
Från samma juli månad — sommaren var Snoilskys bästa
arbetstid — härrör också poemet TattersTcan. Det är en ganska
egenartad dikt, som med sina grella effekter nästan verkar som ett
grepp ur den sociala sensationsromanens värld. Förföljd av
skällsord och slängar och med de ilskna hundarna hack i häl har
tatters-kan jagats bort från slottet. Men den hjärtlösa behandlingen har
icke kuschat henne, endast stegrat hennes triumf känsla, den
utstöttas glädje över en stundande vedergällning. En gång för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
