Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Henry Olsson ^
år sedan, då hon haft nattkvarter på slottet och borgfrun just
samma natt av ovarsamhet råkat döda sitt barn, hade nämligen
ett hemligt utbyte skett och tatterskans gosse kvarlämnats på slottet.
JSTu har hon återsett sin son som den unge slottsherren och
bevittnat hans eldiga vilda framfärd.
Jag såg hans trotsiga ögons brand
Och trädde ett steg för nära
Och fick mig på kinden en blodig rand —
Hans ridpisk skall packet lära!
Han brusade fram som en hvirfvelvind,
Det bar öfver äng, öfver mosse.
Det kännes som balsam på min kind,
Min mörke, herrlige gosse!
Poemet kan karakteriseras som en renodlad proletärdikt, den
har en frän hänsynslöshet i tonen och en genomförd avoghet mot
det ordnade samhället, som icke ett ögonblick faller ur stämningen.
Herrar såväl som bönder äro tatterskans naturliga fiender. Med
laddad hatfullhet talar hon om »det vattniga adelsblodet», men
också för bönderna skall en vedergällningens dag stunda. Till
diktens radikala opposition synes ha bidragit icke endast
ståndsbrödernas hätskhet och förstockelse utan också skaldens förtrytelse
över de andra klassernas håglöshet och egoism. Det är kanske
icke för djärvt att erinra om att den härskande och för
utvecklingen ansvariga riksdagsfraktionen var lantmannapartiet. Snoilsky,
som i det längsta velat låta sin satir vägledas av den fridsamma
Onkel Adam-tonen, har i brev till Seligmann just samma månad
uttalat sig om det litterära, radikalt hänsynslösa krigstillstånd, som
inträtt, då han om Kiellands roman Gift säger: »Krig är krig, och
Kielland är en svår partigängare» — i krig äro alla medel tillåtna. —•
I juli månad tillkom också den klangfulla dikten Valborgs-eld,
som jag redan i inledningen vidrört. Snoilsky hade vid denna tid
ånyo upptagit sina planer på »en större dikt öfver något
nutidsämne», som antingen i den snart färdiga samlingen borde bilda
motvikt till det lyriska småplocket eller också för bättre verkans
skull utkomma i fristående häfte. »Det var ej utan att
Valborgs-eld egentligen var menad utgöra prolog till ett dylikt större poem»,
skriver han till Wikblad 2 aug. Troligen är det denna tanke på
en fortsättning, som gjort dikten en smula vag och förbryllande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
