Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Erik Neuman
Att det i v. 2392: 3 står them nuss, beror sannolikt på att
skrivaren först tänkt sig Engelbrekts motivering ej i direkt utan i
indirekt anföring. Om denna tanke blott berott på ouppmärksamhet
gentemot förlägget (där det varit direkt anföring), eller om
skrivaren, som varit identisk med författaren, under själva författandet
ändrat begynnelsen av den indirekta anföringen till direkt, kunna
vi ej alldeles bestämt veta. Den först nämnda möjligheten är dock
rimligast, ty att ett parti med så relativt få ändringar som hand
2:s skulle vara själva författarkonceptet, är föga troligt.
I varje fall har skrivaren omedelbart ersatt dativformen av
tredje personens pronomen pluralis med dativformen av första
personens pronomen pluralis, men i hastigheten har han dels glömt
stryka över det felaktiga them, dels låtit naturen taga ut sin rätt
och fått med en rent tysk form.
Ovan anförda ord giva ej någon ledning för bestämmande av
skrivarens härkomst från högtyskt eller lågtyskt språkområde.
Visserligen är i fornlågtyskan üs dat. ’oss’ den normala formen1, men i
medellågtyskan har uns vunnit övervikt över üs, vilket säkerligen
i stort sett är en rent skrifts pr åklig företeelse.2
Sedan man väl på grund av ovan behandlade ord gjorts
uppmärksam på möjligheten av tyska eller av tyskan påverkade formers
förekomst hos hand 2 (och hand 1), ser man åtskilligt både ifråga
om enskilda språkformer och stavning, som stöder hypotesen om en
tysk skrivare.
2. Jämte danmark, som är normalformen3, förekommer en gång
denmarJcs gen. v. 1604. Visserligen är det från tyskan inlånade dän,
såsom Söderwalls ordbok visar, vid sidan av dan mycket vanligt i
medelsvensk tid4, men att därav sluta sig till att Dän(e)marh också
skulle vara en gängse form, är utan tvivel förhastat. I varje fall
kan jag icke nu påminna mig, att jag sett formen med ä annat än
i tyska diplom. För säkerhets skull har jag med hjälp av registret
tagit reda på ordets beläggställen i Svenskt diplomatarium ny serie,
dock utan att kunna påträffa annat än #-former.
1 J. H. Gallée, Altsächsische Grammatik2, § 362.
- A. Lasch, a. a. § 403 och anm. 6. Härmed är ej sagt, att icke i vissa
delar av det lågtyska området (t. ex. Brandenburg: gåns ’gås’) n ljudlagsenligt
skulle kunna kvarstå framför s, a. a. § 261, anm. 2.
s Förekommer t. ex. v. 1360, 1403, 1482, 1655, 1910, 2238: 10.
4 Hos hand 2 t. ex. v. 1915, 1922, 2242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
