Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Erik Neuman
lof uat haf dhe a Andens Tomason wæghna». Utfärdarens både
förnamn och efternamn1 äro ju tyska, och det finns i diplomet
förutom borgheremestere även andra språkformer, som tala för att det
är utskrivet av en tysk. Sålunda förekommer i ack plur. i st. f.
män formen månne (bidher iak œrlika ni.J, som varken upptages av
Schlyter eller Söderwall men däremot tycks vara en vanlig
pluralform på tyskt område.2 Vidare anträffas tvenne gånger hunderdha
mark ’hundra mark’. Eäkneordet ’hundra’ har visserligen både i
medelhögtyskan och medellågtyskan formen himdert, men under det
ordet på medelhögtyskt område tycks vara oböjligt8, flekteras
singu-laren i medellågtyskan: hundert nom., ack., hunderdes gen., hunderde
dat. Vare sig nu formen hunderdha är influerad av den mit.
dativformen eller är kontaminationsform mellan den svenska formen
hund-radha och den tyska’ hundert (hunderd), härrör den säkerligen från
en tysk skrivare.
Vad diplomets borgheremestere och hand 2:s borgaremester(e)
angår, så kunna formerna lika väl vara en försvenskning av mht.
burgermeister^ som mit. bor germester (e)h \ det säkra är i varje fall,
att de ha sin grund i skrivarens tyska härstamning.
6. Också skrivningarna av namnen ’Engelbrekt’ och ’Albrekt’
äro i detta sammanhang av intresse.
Namnet ’Engelbrekt’ skrives av hand 2 nästan alltid med det
förkortningstecken, som kan beteckna såväl er som re.6 Klemming
har upplöst förkortningstecknet med er och skriver alltså Engelbert.
A. Grape har i Studier över de i fornsvenskan inlånade
personnamnen (Uppsala 1911) 1:2, s. 32 delvis på grund av Klemmings
säkerligen felaktiga upplösning förletts till följande uttalande: »För
medeltidens språkkänsla hade de skilda formerna på -bert, -bredit,
-brekt o. s. v. ej differentierats i högre grad, än att de stundom
kunde användas omväxlande om en och samma person. I en och
samma urkund kan t. ex. konung Albrekt av Mecklenburg nämnas,
än Albert, än Albrecht (S. Trakt. Il: 512 ff.), och när Karlskrönikan
1 Om tyska i svenskan inlånade namn på -ika se t. ex. Geape, Studier över
de i fornsvenskan inlånade personnamnen 1, s. 103.
2 H. Paul, Mittelhochdeutsche Grammatik9 § 122 b och A. Lasch,
Mittel-niederdentsche Grammatik § 386.
3 Weinhold-Ehkismannv, Kleine mittolhochdeutsche Grammatik5, § 130.
4 Lexer, Mittelhochdeutsches Handwörterbuch I, s. 396.
5 Schiller u. Lübben, Mittelniederdeutsches Wörterbuch I, s. 395 a.
6 Efter r kan det också beteckna e eller i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
