Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 141
(RK II) skildrar Engelbrekts befrielseverk, nämnes hjälten till en
början länge (ungef. v. 730—1300) Engelbrecht, men senare (ungef.
fr. o. m. 1400) tar formen Engelbert avgjort överhand.»
Till grund för Grapes uttalande om namnformerna i
Karlskrö-nikans Engelbrektsparti ligger den mycket riktiga iakttagelsen, att
den i förra delen av Engelbrektskrönikan talrikt förekommande
formen Engelbrecht i senare delen utbytes mot annan form, men denna
växling är (vilket Grape ej observerat) helt beroende på ombyte av
skrivare.
Av hand 1 (v. 1 —1261) skrives genomgående1 -brecht utan
förkortningstecken. Hand 2 skriver däremot så blott tre gånger (v. 1313,
1388, 2631) och engelbrect (-brecz) tre gånger (v. 1340, 2453, 2457),
medan namnets senare led f. ö. i allmänhet2 skrives med det ovan
omnämnda förkortningstecknet. Detta har av Klemming upplösts
med er, troligen på grund av att vid latinisering av brechi-namn
former på -bert genomgående föredragas.
Närmare till hands än att vid upplösningen tänka på den
latinska formen Engelbertus borde emellertid legat att beakta ännu
en av hand 2 utan förkortningstecken skriven form. I v. 13093,
1314 och 13563 förekommer nämligen Engelbret* och i v. 2496
genitivformen engolbrez.^ Metodiskt sett är det, då samtliga fullt
utskrivna former ha -brec(h)t eller -bret, riktigast att i de former, som
skrivas med förkortningstecken, upplösa detta ej med -er utan med
reb (alltså Engelbret).
Detsamma gäller ’Albrekt’, som v. 2717, 2725 skrives Albrecht
men v. 2707 Albreth.6 Den förkortade formen v. 1623:13 bör, då
förkortningstecknet betecknar re, er, e, upplösas Älbret.1
Sådana former äro ej orimliga, om man vet, att i
medellågtyskan ch kan bortfalla efter kort vokal framför t i bitonig
stavelse.8 Visserligen upptages ej av Lasch något Albret eller
Engelbret men ett par liknande former: Gerbrat och Gwnprat. Troligt
är f. ö., att samma utveckling ägt rum också på mht. område; jfr
J. Schatz, Altbairische Grammatik (Göttingen 1907) § 80 a. I
1 C:a 50 gånger.
2 C:a 100 gånger.
8 Utgåvan: Engelbrect.
4 Utgåvan: engelbrecz.
5 engübric i v. 2497 härrör liksom hela v. 2497—98 från hand 7.
6 Utgåvan: Albrech.
7 Utgåvan: Albrecht
8 A. Lasch, a. a. § 357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
