Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 145
slntljnd1, alltså rad (jämte rat) hund (jämte hunt). Då denna
stavning ej hade någon motsvarighet i uttalet, är det förklarligt, att
den kunde tränga in också i ord, där den aldrig haft berättigande,
t. ex. vad ’fat’, wed ’vet’.2 Följden blir en ganska regellös
stavning av slutljudande t, som än skrives t och än d utan hänsyn till
det etymologiska ursprunget.
Understundom skriver samme skrivare t. o. m. samma ord
växlande. Så är t. ex. förhållandet i följande i Styffe, Bidrag t.
Skandinaviens historia II avtryckta medellågtyska handlingar och brev.
I n:o 39, 40 (1400 5A resp. Ve): stat s. 105, 107 ~ stad s. 107; n:o
51 (av konung Albrekt, Flensborg 1405 25/n): ratgheuer ’rådgivare’
s. 134, ratman s. 135 ~ rad ’råd’ s. 134; n:o 52 (av konung Albrekt,
1406 22A): twe dusent s. 135, twe dusend s. 136 ’två tusen’; n:o 103
(av Bernhard Osenbrygge, Stockholm 1434 Vs): stat ~ stadt ~ stad s.
260 ; n:o 112 (av Danzigs borgmästare och råd, 1437 17/ö): rath,
rathmanne s. 277 ~ rad s. 278, gud adj. ’goda’ ~ gutliken adv.
’godhetsfullt’.
Hos hand 1 i Engelbrektskrönikan finnas åtskilliga fler
exempel än hos hand 2 på förblandningen mellan d och t i slutljud.
d(h) för -t efter vokal: leed adj. ne. ’lett’ (ivredh) v. 94, radh
sup. ’rått’ v. 86, skedh part. pret. ne. ’skett’ v. 703, teedh sup. ’tett,
visat’ (: slceedh) v. 703.
-d för -t efter konsonant: bestäld sup. : befäld sup. v. 1172 f.,
margafald adv. ’mångfaldigt’ {’.wald n.) v. 703, full grand adj. ne.:
ful sand adj. ne. v. 778 f. u.3, pand m. : forsand adv. v. 53 f., hård
adv. ’hårf v. 821, 1052, 1096, 1252, 1258, omerdh adj. ne.
’obetydligt’ (: kärt) v. 733, wärd adj. ne. v. 1016.
-t(h) för -åh efter vokal: bat pret. ind. 3 sg. ’bad’ v. 284, baih
id. v. 182, 290, 766 (: gat), 850, 950, 1058 (: stadh\ lill, 1138, 1190 u.4
(: stadh\ 1197, 1203, 1205, 1206 .(: stad), 1213, 1214, 1217, bot n.
’bud’ v. 1228, got adj. n. sg. m. v. 374, göth id. (: homodh ’högmod’)
v. 325, 1025, (:j moth) 609, gotman ’redlig man, frälseman’ [?] v. 385,
(spöt och) hath n. ’hån’ (: raaåh n.) v. 785, rath n. ’råd’ v. 73, reth
1 Dylika d-skrivningar äro vanliga ännu i början av 1400-talet, vilket tydligt
framgår av de i Styffe, Bidrag t. Skandinaviens historia II, tryckta handlingarna
(t. ex. n:o 128 och 132: Raedmanne der stad Wysbu op GWlande).
2 Lasch, Mnd. Gr. § 305; Lasch, Gesch. d. Schriftspr. in Berlin § 62.
3 Så ursprungligen men senare har med mörkare bläck (hand 6 eller 8 ?)
Överstrukits dels d i grand och sand, dels också ful framför sand.
4 t i ba†h är genom ifyllning ändrat till d.
10 — 31108. Samlaren 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
