Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Krönikans tillkomsttid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Erik Neuman.
laglydiga allmogen, kompletteras med beskyllningarna för övervåld
mot kloster och kyrkor och för att ha »grijpit oc latedt grijpa Ädla
Dandeqwinnor1 oc satt them i jern oc hächte oc beskattat them»,
med vilka beskyllningar rådet särskilt vädjar till kleresiet och
frälsemännen.
Det är till denna tidpunkt, som en ung forskare Erik
Lönnroth i en sällsynt klar, koncis och välskriven uppsats, Biskop Thomas’
Frihetsvisa, daterar frihets visan2, vilken han — troligen med rätta
— uppfattar som ett folkligt hållet svar på konung Eriks
beskyllningar mot marsken och en flammande maning till Sveriges folk
att resa sig till värn för den av konung Erik och hans svenska
anhängare starkt hotade friheten.
Att striden förts med stor bitterhet, se vi förutom av de båda
ovan nämnda proklamationerna även av KK 2, v. 5722 ff., som
berättar om övervåld mot oskyldiga och om brott mot tro och
lovén3, vilka givetvis ej förekommit så ensidigt, som den
tenden-siösa framställningen i Karlskrönikan låter påskina.4
Om Engelbrektskrönikan, som representerar rådsmajoritetens
uppfattning, skrivits under år 1439, då denna kamp som bittrast
rasade, eller under närmast följande år, då intrycket av den ännu
var så färskt, hade dess uttalanden om Nils Stensson och Magnus
Gren säkerligen varit mindre erkännsamma, såvida ej författaren —
vilket är mest troligt — föredragit fullständig tystnad.
Nils Stensson omnämnes först i krönikan såsom en av de hö
vitsmän, som på riksdagen 1435 tillsattes för de olika landsdelarna:
Niclis stensson sculle smalandh första
vppo klekkabergs kirkia lagde han sich tha
han loth henne byggia swa
för konungen frukthadhe han litet tha.
(v. 1623: 5 ff.).
Han är den, som — i denna f. Ö. mycket korta redogörelse —
omtalas utförligast, vilket näppeligen skulle varit fallet efter år 1438.
Ännu utförligare behandlas han i anslutning till berättelsen
1 Torde åsyfta anhöriga till rådspartiet.
2 Scandia 1930, s. 30 ff. Samma åsikt förfäktar samtidigt K. Kumlien i
artikeln Karl Knutsson och Sveriges unionsparti 1439, Hist. Tidskr. 1930, s. 497 ff.
3 T. ex. v. 5884 ff.
4 Jag återkommer i det följande därtill, i samband med några exempel på
de olika krönikepartiernas sanningsvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
