Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författaren till Engelbrektskrönikan - Krönikans tillkomsttid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 175
kvinna och å sin hustrus och hennes syskons vägnar gjorde anspråk
på och även tillerkändes en kvarn, som med orätt lagts under
Eingstadaholm i Östergötland, varom mera nedan.
Om det kan betraktas som ganska säkert, att det varit
riksrådets sekreterare, den tyskfödde men i Sverige ingifte Johan
Fredebern, som författat Engelbrektskrönikan, återstår i alla fall
frågorna om krönikans närmare tillkomsttid och vem som givit
författaren hans uppdrag.
KRÖNIKANS TILLKOMSTTID.
Jag har ovan (s. 112 f.) med stöd av det senare utmönstrade
partiet om Axel Pedersson Totts fördragsbrott framhållit, att
Engelbrektskrönikan ej kan ha tillkommit efter år 1440. Men något
närmare kan lyckligtvis »terminus ad quem» på historiska och
språkliga grunder bestämmas.
I början av år 1439 begynte striden mellan den svenska
rådsmajoriteten å ena sidan och konung Eriks anhängare drotsen
Kristiern Nilsson och den av konungen till marsk i st. f. Karl Knutsson
senare utnämnde Nils Stensson å den andra. I denna strid, som
fördes icke blott med svärdet utan också med pennan, sökte konung
Erik genom en proklamation, som han sände med Nils Stensson —
säkerligen ej utan framgång — göra marsken förhatlig för
svenskarna, inför frälset med beskyllningen, att han ej blott drivit i
landsflykt Stenssönerna, Magnus Bengtsson och Magnus Green utan
även på ett upprörande sätt låtit Bo och Bengt Stenssons hustrur
och döttrar umgälla fiendskapen, och inför de lägre stånden med den
säkerligen berättigade anklagelsen, atfc han, »swa sare beskattet oc
forgestet wor Allmuge Kiöpstademän oc andre Rijkins Jnbyggiare».1
På detta svarade riksrådet med en kort men i kraftiga
ordalag hållen till Östergötlands inbyggare riktad skrivelse, vari det
konstaterade, att Nils Stensson »medh Härsköldh och olagligheet»
fört in Dannebrogen i Sverige, i avsikt att »komma oss alle i
vth-lendska Manna händer oc waldh igen moot Gudh Ehro oc rätt; Oc
serdheles moot wara Swenska Laghbook Privilegia oc Frijheet.»2
Denna passus, som väl närmast var avsedd för den frihetsälskande,
1 Hadoeph, Bijmkrönikor 2, s. 130.
2 Hadorph, a. a. s. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
