Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författarens uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Erik Neuman
och i det följande, där själva angreppet skildras, äro rollerna mycket
jämnt fördelade mellan Guse Nilsson och hans underbefälhavare,
bland dem Karl Knutsson:
erengisel sculle j en nota wara
her bo Stensson 3 then andra fara
the haff de gode män mz sik jnne
som the meente slotet vinne
the lagde norden vppo thz slöt
karl knutzsson och bo tycket wara got
at the sculle leggia sunden vppo
gramsow sculle at österbro til ga
at westrabro sculle gwsa gånga til.
(v. 1240 ff. u.)
De 8 av I. Andersson citerade versraderna (v. 1250 ff.) framhålla
ej heller på något sätt Karl såsom den där gjorde någon avsevärd
insats vid belägringen, men väl kan man av dem förstå, att rikets
skrivare, när han 1436—38 skrev krönikan, ansett sig böra
medtaga även de (såsom här) obetydligaste med sanningen
överensstämmande uppgifter om rikets mäktigaste man marsken.
»Hit kan vidare räknas delar av redogörelsen för utnämningen
av drots och marsk, där som ovan anmärkts den på ett dokument
i sina huvuddrag grundade framställningen utfyllts med annat,
delvis anekdotiskt stoff, så t. ex. berättelsen om det råd, konungen
ger den nyutnämnde marsken Karl Knutsson, att icke sträcka sina
fötter längre än skinnfällen räcker» (I. Andersson, a. a., s. 289).
Det är ej alls nödvändigt antaga, att Engelbrektskrönikans
redogörelse för utnämning av drots och marsk skulle vara grundad
på det av Andersson (efter Hadorph, Bijmkrönikor II, s. 103 ff.)
citerade rådsbrevet till danska rådet. I själva verket äro ordalagen
alltför olika, för att det ens skulle förefalla troligt. Andersson har
utgått från den falska förutsättningen, att krönikan författats efter
1448, och med denna utgångspunkt konstaterat en viss
överensstämmelse i fäkta1 mellan rådsbrevet och krönikan. Han har då
genast slutsatsen klar: Krönikan utgår från rådsbrevet; de
uppgifter i krönikan, som sakna motsvarighet i rådsbrevet, äro
utfyllningar av författaren. »Huruvida det tillfogade stoffet vilar på
berättelser från detta tillfälle eller är författarens fria fantasier,
torde vara omöjligt att avgöra» (a. a. s. 281).
1 I ett enda fall också i det språkliga uttrycket (»jaherre»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
