Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författarens uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 181
Författarens uttryck är ett exempel på hur man med en
felaktig utgångspunkt kan komma att misstänkliggöra även den mest
objektiva, korrekta framställning.1 Andersson menar tydligen, att
då krönikeförfattarens utf}7llning av rådsbrevets uppgifter skett först
13 à 17 år efteråt, är det stor sannolikhet för att det tillfogade
stoffet är föga trovärdigt, vare sig nu detta beror på den under
årens lopp växlande traditionen eller därpå, att författaren, som ej
vetat mer, än vad rådsbrevet har att förtälja, ansett sig förpliktad
att till varje pris — också på sanningens bekostnad — göra sin
skildring mer fängslande, än som varit möjligt med tillhjälp blott
av brevets torra fakta.
I själva verket var författaren till krönikan tillstädes vid
rådets förlikning med konung Erik i Stockholm den 8 september2 till
14 oktober8 1435. Det skulle ha varit egendomligt, om ej
riksrådets skrivare varit närvarande vid ett sådant tillfälle, men till
yttermera visso föreligger ju (se ovan n:o 6) ett av honom den 7
oktober i Jungfruhamn utskrivet brev. Det finnes sålunda intet som
helst skäl att på denna punkt misstänka några fria fantasier.
Vad beträffar Stockholms belägring år 1436, där enligt
Andersson (a. a. s. 289) Engelbrekt skulle spela en mindre
framträdande roll än Karl Knutsson, så gäller detta i varje fall ej om den
ursprungliga texten, den av Johan Fredebern efter författandet
renskri vna.
I v. 2002 ff. skildras där, hur bland svenskarna, samlade till
riksdag i Arboga i januari 1436, sprider sig ett rykte, att konung
Erik vid islossningen skall bege sig till Stockholm för att med stöd
av den befästa staden tvinga svenskarna att erkänna hertig Bogislav
som Eriks efterträdare. Engelbrekt vänder sig då till de
församlade och uppmanar dem att genast rida till Stockholm för att få
upplysning av den danska besättningen om hur den ingångna
förlikningen hålles. Betecknande är den korta, kärva, imperatoriska
rad, som avslutar hans tal:
her marsk j sculle4 oc ridha mz.
Förvisso verkar den mer som en befallning än en blygsam begäran.
Efter upprepade fruktlösa underhandlingar med Stockholms
1 Detsamma gäller Anderssons (a. a., s. 281 ff.) uppfattning av den
dramatiska scenen i Vadstena o. a. episoder.
2 RK2, v. 1758 ff.
3 Eydbeeg, Sveriges Traktater III, s. 147.
4 = skolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
