Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 193
tänka henne för erotik. Det gick också aldrig längre än till hennes
fantasi, och lika lössläppt som den var där, lika tillbakahållen var den
i sina yttringar. Att den var ytterligt uppdriven genom romanläsning
och sällskapsförströelser gjorde ingen skillnad till det yttre. Marianne
skulle aldrig ens för ett ögonblick kunnat överskrida det passandes
strängaste föreskrifter. Hon skulle hellre ha dött än tålt en fläck på
sitt rykte (s. 136).
Det är ju helt enkelt en ny version av flirtpsykologien i första
kapitlet. Man frågar sig, varför den upprepas. Den innehåller
ingen vidareutveckling av temat, verkar tvärtom förkortad upplaga,
och det sammanhang, där den nu andra gången är satt, motiverar
på intet sätt upprepningen. I de fem mellanliggande kapitlen ha
de unga tus förlovning och fortskridande närmare bekantskap
skildrats steg för steg. Vi känna så mycket om Marianne, att
definitionen av hennes erotiska typ är, även om en sådan definition icke
gjorts på vederbörligt ställe i första kapitlet, absolut onödig i det
sjunde.
Omedelbart efter de överflödiga upplysningarna om Mariannes
flicktycken följer i sjunde kapitlet en värdesättning av hennes
äktenskapliga känslor:
För all denna instängda erotik hade äkenskapet löst upp knuten.
Och detta var skälet varför hon trodde sig älska Börje.
Hon knöt fortfarande maska till maska på det nät av romantik,
vari hon kringspunnit sig som en puppa. Och det var lika litet den
verklige Börje hon älskade som hon förut bundit sina drömmar kring
någon bestämd person. Erotiken hade fått ett kroppsligt uttryck, det
var allt. Det var icke Börje hon älskade, det var hans smekningar.
Honom själv kände hon icke ens; hans tankegång, hans hela
sinnesriktning voro hennes fullkomligt främmande, och hon hade icke ens
en tanke på att göra sig bekant med dem.
Detta omdöme är icke, som det föregående, onödigt. Det är helt
enkelt oriktigt. Marianne har visst inte försummat att »göra sig
bekant» med de viktigaste förhållandena i Börjes liv. Tvärtom har
hon gjort ett rörande försök att tränga in genom hans
förbehåll-samhet. Därom berättas i sjätte kapitlet. I den nyförlovade flickans
familj har man funnit underligt, att fästmannen tiger om sin släkt.
När Börje en dag kommer på besök, möter hon honom vid stationen
och begagnar tillfället att föra det ömtåliga ämnet på tal:
Marianne hade tagit Börjes arm, och för att undvika de
stenlagda gatorna togo de den långa omvägen genom stadspromenaderna.
13 — 31108. Samlaren 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
