Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 205
stämma överens, en mängd detaljer göra det även i långt högre
grad än föregående forskare observerat. En del av dem äro
visserligen av det slag, som ingå i de flesta äktenskapsdramer i
verklighetens såväl som i diktens värld. I andra fall är
individualise-ringen förbluffande.
I sin almanacka för 11 januari 1878 har Victoria Benedictsson
följande bekännelse, hopstavad på franska tydligen för att lättare
bevaras hemlig: »Kostymbal hos herr Quillfeldt. Utomordentligt
roligt ända till klockan tre. Efterspel par-ce-que j’avais dansée
plusieurs dances avec certain marquis mais cela ne faisait rien, ces
danses etaient charmantes.»
Denna icke alltför ovanliga händelse i en kvinnas liv har det
kostat en del besvär att inarbeta i romanens givna plan. Det hör till
dess ursprungliga anläggning, att Börjes och Mariannes
äktenskapliga samliv förflyter utan stora fester. Hon har velat öppna
umgänge med ett par adelsfamiljer i trakten, men den enkle och
ståndsmedvetne Börje har sagt nej. Några husmödrar av anspråkslösare
extraktion ha omvänt blivit den charmanta unga frun för tråkiga.
Bokens enda bal utspelas under förlovningstiden, och mycket riktigt
åtföljes den av de första svaga ansatserna till svartsjuka — dock
icke gentemot Pål, som ännu icke uppträtt på skådebanan. Börje
chockeras av sin fästmös överdådiga och utmanande toalett:
Hon var klädd i blekblått storblommigt siden, i sammansättning
med mörkblått sammet. Livet slöt fast åt figuren och liknade ett
harnesk. Över axeln rundade det sig upp mot halsen, men var öppet
i en lång snibb ned på ryggen och likaså framme. Av ärm fanns icke
ett spår. Tvärtom, det var uppringat så att hela axeln blev blottad
och visade sin rundning helt upp över leden. Ringningen var endast
kantad med en chenillesnodd, vilken satt så stramt åt, att den nästan
skar ned i hullet. Varken vid axeln eller kring halsen syntes en skymt
av linne, och man fick ett intryck av att det icke fanns något under
klänningen, utan att den vilade på hennes nakna kropp.
Det hjälpte lika litet att underkjolar frasade, som att det under
släpet skymtade fram ett krus av vita garneringar; det fanns alltid
kvar denna hals och dessa armar, som, genom sin oförmedlade kontrast
mot denna mörka sammet, fingo ett utseende av stötande nakenhet.
Marianne hade kort hals och något höga skuldror; man kunde
genom den snibbformiga ringningen se deras fina form. Det var
omöjligt annat än ge akt på denna vackra nacke, med dess fria hårfäste,
därifrån en skuggning av fjunblont hår lopp nedåt halsen och
förtunnades — en hals, som i sin varma vithet gav intrycket av att vara
belagd med ett stoft av omärkligt frömjöl. Ingenting skulle bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
