Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 207
arrangemang1, får Marianne infallet att klä sig i stor toalett. Det
blir den nyss beskrivna balklänningen. Det är ett lustigt exempel
på inbillningens logik, eller inbillningens realism, när Ernst Ahlgren
låter sin hjältinnas stämning utmynna i känslan av maskeradupptåg
— Qvillfeldts bal var ju en maskeradbal —:
Marianne var klädd i samma dräkt som hon burit på Follmerska
balen. Hon hade icke begagnat den sedan, och den var fullkomligt
som ny. Det var också i medvetandet om hur väl den klädde henne
som hon tagit den på; det skulle kanhända icke under hela vintern
komma något annat tillfälle att visa den. Men hur det var, så
smakade det hela för mycket av maskeradupptåg och för litet av verklig
glädje. Marianne kände sig icke väl med sina nakna armar och bara
hals (s. 189).
Marianne känner omedelbart sitt extravaganta koketteri
förfelat.
Det är på helt andra vägar hon når in till Pål. Deras
förhållande utvecklas under stilla stunder, mitt i Börjes vardagliga
vaneliv. En av Börjes vanor är att få ett parti schack. Han har
dittills förgäves försökt intressera sin unga lättjefulla hustru för
det tankekrävande spelet. Sedan Pål blivit hans motspelare, är det
annorlunda:
Timmarna efter kvällsmaten förgingo nästan alltid under
schackstrider mellan de båda vännerna. Marianne talade varken om hur
idiotiskt det såg ut eller vände sig bort. Tvärtom satt hon alltid i
soffan bredvid Börje, med intresse följande krigslyckan.
— Det lilla odjuret vill sitta och lära av dig, tills hon kan göra
mig matt, hon med, sade Börje, men det ska vi bli två om.
För det mesta tänkte han emellertid varken på Marianne eller
någon annan, så fort han kommit in i spelet. Med händerna begravda
i sitt hår och blicken fäst på schackbrädet kunde han sitta en hel
kvart och fundera över ett förestående drag, övervägande alla dess
konsekvenser. Men han var alltför van vid den gamle apotekarens
enkla taktik, och den nye motspelarens mångsidighet gäckade hans
ansträngningar.
Pål Sandell var ingen passionerad spelare; han var en blaserad
sådan — överskådade ställningen med en blick, var genast färdig med
sitt drag och behövde aldrig oroa sig över motspelarens planer, vilka
lågo i öppen dag för honom. Men han visade sig aldrig otålig över
Börjes betänketider.
— Du biter dig fast i dina egna beräkningar, så att du glömmer
mina, sade han blott med ett medlidsamt småleende, då Börje trots
sin betänksamhet drog rakt i fördärvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
