Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 211
Hon såg allvarligt på honom utan att svara. Hennes bara hand
och nakna handled tecknade sig så rund och vit mot allt detta djupa
kaschmir, vars rika veck hon sammanhöll över bröstet. Och nu kunde
han icke annat an ge henne rätt: denna arm var att bli tokig i.
Det var så sent att han endast kunde stanna helt kort. Marianne
hade ställt sig i skuggan borta vid kakelugnen; herrarna gingo
språkande fram och tillbaka på golvet.
När Pål sade god natt och tog henne i hand, lät han med en
hastig rörelse sin hand glida upp över handleden och ett ögonblick
omsluta denna svala, mjuka kvinnoarm med ett brännande hett tag
(s. 245).
När Ernst Ahlgren på ett annat ställe skriver: »icke så att de
läto några bestämda handlingar komma sig till last, om man icke
räknar denna telegraf av tysta handtryckningar och talande blickar»,
så har hon för sina romanfigurer dragit den gräns mellan tillåtet
och otillåtet, som hon synes för egen del lia respekterat under
Quillfeldtsförälskelsens tid. Bekännelserna i almanackan gå i varje
fall icke längre.
Victoria Bendictsson har icke dolt för sig och ej heller för sin
känslas föremål, att hennes känsla varit kärlek. Hon har icke ens
dolt, att hon skulle ha velat bli hans: »How I undergo torture.
lf he is true as much as me. I will have him if I but could»
(26 apr. 1878).
Men då hon sett sig oåterkalleligen instängd i sitt omaka
äktenskap, har hon velat efterleva lag och sed. Att försakelsen kostat
henne själsstrider, vittnar ett annat dagboksblad från samma vår
ännu tydligare om: »Blef nästan tvehågse, huruvida ’our friendship*
är en ren olycka för mig eller en ren lycka. Men är den» (6
maj 1878).
Quillfeldt synes icke ha haft alltför svårt att finna sig i denna
form av erotiskt svärmeri. Ett par episoder — till vilka jag
återkommer — kunde möjligen tydas som besvikelse från hans sida,
men andra och tydligare göra det troligt att just han angivit
tonen för det platonska svärmerit. Två dagar efter hennes
försäkran om »ren» kärlek har han talat om »friendship, fidelity and
precaution» (7 maj 1878) och ett halvår senare vill han vara hennes
bror (8 dec. 1878: a few lines that made me very happy; he declares
himseli: as my brother, and of course he is.)
Det har funnits ögonblick, då lion av sin resignerande vänskap
känt sig få nya krafter att bära sitt olyckliga äktenskaps börda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
