Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Victor Svanberg
Man missförstår Ernst Ahlgren och hela hennes gärning, om man
tror, att hon ännu så sent som 1886 verkligen tillägnat sig
åtti-talets naturalistiska livssyn. Hennes tankeliv såväl som hennes
diktideal var ännu i allt väsentligt föråttitalistiskt. Jag kan icke
här visa detta i stort. Men hela denna motsättning är koncentrerad
i den envisa tvekamp hon just dessa månader förde med Lundegård.
Han predikade sexuell promiskuitet och hon kände sig bortstött
därav. Hon har velat avlocka honom ett medgivande, att renhet
och trohet kunde vara värdefulla egenskaper, åtminstone hos
kvinnan. I ett brev 7 maj om Lundegårds syster Sofi och hennes sätt
att ta hånet mot brodern för hans polygamipropaganda skriver
Ernst Ahlgren:
Det ligger någonting förunderligt rent, jag skulle vilja säga heligt
i en ung människosjäl, som står i begrepp att från barndomen övergå
till ett fullare medvetande. Jag tycker det är något av
sommardag-ning, när solen skall gå upp — en halvdager med ständiga skiftningar
och snabba övergångar. Sinnet har på en gång sprödhet och mjukhet,
det böjer sig emot någonting, söker något att stödja sig vid. Jag
undrar om man skall vara kvinna för att känna den där skymten av —
jag vill icke säga ansvarighet, ty ordet är för tungt — jag menar en
känsla av, att man borde vara bättre än man är, vara sann och god
ända ned i sitt innersta, för att vara värd bara det minsta lilla grand
av den tillit en sådan vaknande själ har att ge. Säger du som du
sade en gång du läste i min stora bok? »Idealist.» — Känner du
då ingentig själv av allt det där? Nej, inte så — det kan jag nog
tänka, ty naturen har väl givit oss något för oss ensamma, därför att
den skulle få mödrar åt det, som skall växa upp. (Dagboksblad II,
s. 95).
Det är som man ser en vädjan i den allra finaste form till
Lundegård att erkänna ideella värden och moraliskt ansvar. Inte
för ro skull känner brevskriverskan svaret hänga i luften: idealist.
Idealistisk i sin grundsyn är också en analys av sina känslor
för Lundegård, som hon 17 juni nedskriver i Stora boken, och som
vidgas till en hel äktenskapsuppfattning. Med många om och men
och med i formen ganska naturalistiska vändningar deklarerar Ernst
Ahlgren här dels att hon av ett verkligt äktenskap fordrar trohet
både i tankar, ord och gärningar, och dels att hon till och med av
ett sådant skenäktenskap som sitt eget kräver trohet i gärningar:
Så länge Axel var hemma den här gången var jag alldeles fri
från min fruktan att jag skulle misstänkas (av honom själv, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
