Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Victor Svanberg
Avskedet mellan honom och den döende kvinna som skänkt honom
allt intill övermättnad, driver raffinemanget ut i de sjukliga trakter,
där njutning och död famna varandra. I flirtationsscenerna slutligen
har Ernst Ahlgren uppbjudit allt vad hon besatt av världsvana för
att teckna en blaserad kvinnotjusares förgiftade och förgiftande
levnadskonst. Själva termen flirtation är direkt tagen ur Stella
Kleves erotiska terminologi (Jmf. Linder ss. 214, 262).
De tre episodernas psykologiska samband är alltså påtagligt,
men frågar man i stället, hur deras utarbetande ter sig ur
romanteknisk synpunkt, gör man en intressant upptäckt. Den 12 augusti
var författarinnan sysselsatt med sjunde kapitlet, de båda följande
dagarna skrev hon Påls berättelse om sitt förflutna, vilken
berättelse återfinnes i slutet av det tionde kapitlet. När skrev hon det
mellanliggande ?
Flirtationsscenerna, d. v. s. slutet av kap. 9, som voro färdiga
att läsas upp 17 augusti, måste vara skrivna 15 och 16, om de skola
antas inspirerade av uppträdena i Vetteryd. Detta innebär, att
Ernst Ahlgren vid denna tid skrivit utan hänsyn till den
planmässiga ordningsföljden i romanen.
Nästa problem blir, om återstoden av mellanpartiet från sjunde
till tionde kapitlet tillkommit före eller efter den angivna
fyrdagars-perioden. Jag tror mig ha funnit flera kriterier på att de skrivits
tidigare, ja att Ernst Ahlgren före 13 augusti hunnit in på elfte
kapitlet.
Det första skälet är, att i de partier, som vi här föranletts att
kalla mellanpartiet handlingen föres framåt, under det att varken
Påls barndoms- och äktenskapshistoria eller hans flirtfilosofi göra det.
Lika viktiga som dessa motiv äro psykologiskt, lika betydelselösa
äro de för händelseförloppets utveckling. De äro, om jag så får
uttrycka mig, upphängda på följande realiteter: att Pål anländer
(8 kap.), att han ordnar ett tillfälligt hem åt sig (9 kap.) — i vars
utsökta prakt han kan förkunna flirtens religion — och att han
och Marianne ommöblera hennes salong till en värdig omgivning
åt deras skymningsandakt (kap. 10) — under en sådan
skymningsstund berättar Pål sin levnads saga för fru Marianne. Naturligtvis
kan man tänka sig, att en författare sparar sådana yttre motiv och
först kastar sig på lockande psykologiska uppgifter. Men skall man
gissa, är det sannolikare att anta den omvända ordningsföljden.
För att utföra den nyss använda bilden: man reser först stommen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
