Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Stormskildringen i Bacchi tempel och Min son på galejan. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Miscellanea
Jan Hagel, kom kik ut... Hvad, ä vi framme ren,
Trots mörker, regn och blåst och falska båkars sken?
Men Gudar hvad för rop längst ut åt hafvet skrålar?
Mot skyn slår böljan opp och vädrets ilska vrålar.
En himmel hvälfver sig, hvars svarta rundel stänkt
Med röda blixt och moln bär fasan oförtänkt.
De svarta foglars mängd ä altid döds-prestaver,
Klang! våra Bröders skål, som Neptun nu begrafver;
I tacklens skott pd skott of slitna1 segel hörs,
Och vädrens vilda gny bland bistra läten förs .. .
Här svallar vågen fram med hufvuden som gunga,
De hvita halsar sträcks, de röda norrsken liunga,
Grymt firmamentrens våld i alla vinklar rasa,
Luft, himmel, eld och jord bebådar nattens fasa.
Den läsare som har de wallenbergska alexandrinerna i huvudet,
skall omedelbart märka likheten särskilt med de ställen som här
kursiverats och verspartierna i fjärde och åttonde kapitlen av första »Finska
tåget». Verskonstnären Bellman har fängslats av de kanske allra
yppersta raderna i hela boken (orig.-uppl., s. 13 —14):
Farwäl med lek och tidsfördrif,
Ren östans andedrägt i seglen blåser lif.
På wågens högda rygg wårt tunga Finland waggas,
Och hafwets tryckta skum för Bogen flyr och fraggas.
De Swenska bergen smått ur ögnasigtet fly,
Och redan synas de, blott som en swartblå sky,
På hwilken Himlen tycks sin stora rundel hwila.
Henrik Hildén har i sitt arbete Studier av naturen i Linnéseklets
svenska diktning (1925) letts av en riktig instinkt, när han till de
uttrycksfulla verserna om »hafwets tryckta skum» anmärker, att de
»säkerligen icke äro utan betydelse för Bellman» (s. 375). Denna i
förbigående framförda jämförelse visar sig ännu mera berättigad, om
man i stallet slår upp det åttonde kapitlet hos Wallenberg. Slutet av
de inledande verserna, som skildrar den inbrytande stormen, går delvis
ordagrant igen i Bacchi tempel (s. 26—27):
I tacklen skott på skot! af sletna segel höras,
Och pumpar under däck med långsamt gnissel röras.
Hivar wåg, som wältrar fram, tycks öpna oss en graf.
Än kastas wi åt skyn, än hotas wi med qwaf.
Wår npsyn luften lik förkunnar skräck och fasa,
1 Orig.-uppl. har afslitna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
