Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Stormskildringen i Bacchi tempel och Min son på galejan. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea 247
av en mycket vid läsekrets, framgår av många uttalanden i de lärda
brevväxlingarna — ofta nog kritiska mot dess nyss avlidne prästerlige
författare —, av den nya upplaga som omedelbart följde på den första
och den översättning till tyska som trycktes året före Bacchi tempel.
Bellmans lån talar kanske ännu tydligare om den uppmärksamhet
boken väckte.
Bellman hade icke mycken erfarenhet av sjön. Hans vatten är
Mälarens och Magelungens insjövågor, icke Saltsjöns. Hans längsta
resa gick, som känt är, landvägen till Norge; över Östersjön kom han
aldrig. Till någon del kan väl detta ha berott på det obehag han
måste ha känt för storm och oväder. Hans fantasier om den sista
färden med dödens båt frammana alltid scenerier av en kuslig prakt
med hällande skurar och brakande skyar. När Bellman möter havet,
det verkliga havet, i denna vår första havsskildring, har det gjort
intryck på honom. I den första versionen av Bacchi tempel från 1779,
publicerad av Sondén, finns ingen storm. I omarbetningen från 1783
har ett långt parti tillagts — s. 25—28 — som hämtat en mängd
konkreta detaljer från Wallenbergs stormskildring i Min son på galej an
och i sin helhet inspirerats av den.
Det är Trundman som med något förvirrad navigeringskonst
kommenderar det fartyg som för Movitz’ aska till templet:
Lyft ankare .. . hurra! ! !
Ko första Division . . . Ro jämt med årarna.
Lägg rören uti laa . . . lovera mer åt söder —
Och från den skutan främst, med svarta vimpeln, Bröder
Som seglar bi de vind .... Lät mig i brefvet se,
Som sit kölvatten har i linien E. F. G.
Hola, och brassa opp . .. hon fördeFn har af vinden,
En kabbellängs distance til östra Tempel-grinden.
Men vinden skralar ren, vist 6 strek eller 7.
En kåre ostlig vind i seglen blåser opp.
Lät gnistra faklans eld . .. Lät Neptuns vimplar blåsa,
Lät Eols nakna svärm med svullna kinbevi flåsa,
Lät hvissla nöd och storm från alla jordens1 hörn,
Och Jofur sielf slå til med viggen på sin örn,
Nu blåser vinden opp och kölen ståtligt qväf ver
Sit stolta hvita skum, ju högre han sig hafver.
Den lätta jullens fart i böljan opp och ner,
Med brygdens krönta kärl knapt ögat skönjer mer;
Hvad vimpeln fladdrar skönt kring om de spända dukar,
Vid stafvens hvita fr agg som lyfter sig och hukar.
Alla tryck ha här nordens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
