Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Victor Svanberg
formerat om de innersta intrigerna. En som det förefaller fanatisk
Napoleonsfiende, Nils Rosenblad i Växjö, hade 31 mars skrivit till
Engeström:
»Det kriget som nu föres är efter mina tankar intet politiskt, utan
mensklighetens strid mot villdiuren.–––––-Det är besynnerligt, att
Napoleon ännu har här i landet starka anhängare. Wexiö utgifver 2:ne
tidningar; i synnerhet en som kallas Den Anspråkslöse Samlaren är
franskare än sjelfva Moniteuren. Vore det ej till utrikes Statsministern
utan blott till grefve Engeström jag skref, så skulle jag kunna nämna
folk som önskade fransoserna i Stockholm.»1
Om Eosenblad med den sista satsen velat insinuera, att greve
Engeström privatim tänkte annorlunda än ministern borde tänka,
kunde elakheten ej varit formulerad elegantare av själve Leopold.
En av Engeströms protegéer vid akademien i Lund bekände sig
med liv och själ till den opposition, vars tillvaro dess kansler
förnekade inför kronprinsen: Tegnér. Vid ryktet om den Wallmarkska
tidningens olycka — som Tegnér ur litterär synpunkt icke kunde
beklaga — reserverade han sig mot den politiska förföljelsen:
Ett af tidens tecken är förbjudandet af Wallmarks Journal, som
här berättas för säkert. Jag önskade blott att det skett af andra
grunder än dem man här uppgifver (Skrifter II, s. 428).
Raderna stå att läsa i samma brev till Adlerbeth 30 maj 1813,
som det, där Tegnér förklarade sig icke kunna skriva en krigssång
mot »de arma danskarna».
Rosenblads karakteristik av oppositionen, att det fanns svenskar,
som »önskade fransoserna i Stockholm», är som myntat på
Napo-leonsbundraren och rysshataren Tegnér.2
1 Bref till L von Engeström. K. B.
2 Landshövdingen i Malmöhus län, von Kosen, hade två år tidigare i onåd
entledigats från sitt ämbete efter bondeoroligheterna vid Höganäs under
utskrivningen, juni 1811. »H. K. H. har svårt att föreställa sig det ingen elak vilja är
vållande. Fråga har varit om hans arresterande», skrev Engeström till Toll 5 juli.
Den gången gällde det ju onekligen ett öppet utbrott av missnöje mot Karl Johans
krigspolitik, och dess allvar minskades ej därav, att de synliga upprorsmakarna voro
att finna biand de breda lagren, Upprorshärdens närhet till Danmark gör det
troligt, att dansk agitation varit en av orsakerna. I samband med detta upplopp
må nämnas en av de hos Karl Johan illa anskri vna, som för oss har särskilt
intresse, professor Munck af Rosenschöld. Vi ha redan påträffat honom bland
skandinaverna 1810. Efter det följande årets bondeupplopp uppvaktade han regeringen
med en anmälan om en elakartad feber bland massan av för rannsakningen häktade
bönder i Malmö, men fick ett mycket onådigt svar av regeringen, som väl icke utan
skäl misstänkte, att professorns intresse för de fångna var mindre medicinskt än
politiskt. I ett senare brev om samma sak, 19 nov., ogillar Engeström även Munck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
