Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Victor Svanberg
andel vid Nores tillkomst. Det är naturligast att följa de båda
eventualiteternas historia i dansk opinion så som de i verkligheten
utvecklade sig: ständigt gripande in i varandra.
När Baudissin 9 dec. 1812 anbefallde sin regering ett byte av
allianssystem, sammanfattade han det av förre danske ministern i
Stockholm, von Dernath, dittills följda politiska horoskopet så:
1’idée, que 1’Empereur, écoutant sa prevention contre son ancien
Marechal, et, profitant de la predilection des Svédois pour la France,
parviendroit facilement à eloigner du throne Suedois un Prince qu’il
deteste — enfin, qu’une nouvelle revolution dans le Nord ameneroit
de nouvelles chanses pour le Dannemarc — —.
Baudissin sökte visa, att denna kombination förlorat all
sannolikhet, framtiden gav honom rätt, men han ogillades av sin
regering. De som trodde på Napoleon hade icke svårt att övertyga
sig själva om de här uppräknade nordiska konsekvenserna av hans
seger över Ryssland, och därtill kom, att även de som räknade med
Napoleons fall, kunde intala sig, att Karl Johan i varje fall skulle
dela sin större vapenbroders öde. Att Österrike ej var någon vän
av Bernadotte och ej var benäget att låta honom ta Norge, visste
man i Danmark så tidigt som i maj 1813, alltså innan ännu
Österrike anslutit sig till Napoleons fiender. Engeström meddelar 22 maj
till Karl Johan, att österrikiske ministern i Köpenhamn sökt skilja
Danmark från Napoleon genom garanti för Norge. Tscherning
delger Molbech 15 april 1813 sin åsikt, att varken England eller
Ryssland egentligen unna Sverige att få Norge, och han har fullt
klart för sig, att Karl Johans säraktion mot Danmark rent militärt
är oförenlig med koalitionens intressen:
— — hverken Engelland eller Rusland kan unde Sverrig Norge,
og disse 2 Magter kan ikke tillade, at Sverrig opholder sine
Strids-kræfter fra den almindelige Kamp — — — (Kongel. Bibl.).
Den svenske kronprinsens impopularitet i England, eller rättare
sagt hos den mäktiga oppositionen i underhuset, var alldeles
särskilt en glädjekälla i Danmark. Som bekant hängde det på ett
hår, att just en engelsk protest mot Karl Johans särpolitik
omintetgjort Kielfreden. Den danska opinionen har sålunda gjort
ganska rätt i att sätta sin tillit till den engelska oviljan mot Sverige.
Yttrandefriheten i England underlättade dessutom åtkomsten av
meningsyttringar därifrån. Morning Chronicle kallade en gång den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
