Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Thorilds ungdom 177
har en vår, och om de blommor, som en gång brutna aldrig mera
återkomma?
Dessa Thorilds bittra ord äro det första kända uttrycket för
den besvikelse, som väckts hos honom av underrättelsen om att
Eos svikit honom och stod i begrepp att gifta sig med en annan.
Hans vän Hylander hade i slutet av maj avrest till sin hemort i
trakten av Rånum. »Eos, Arist», klagar Thorild i brev den 30 maj,
»jag har icke mera qvar än ljudet av edra namn».1 I nu förlorade
brev har Hylander upplyst honom om att Anna Brita af Dittmer
snart skulle gifta sig med sin trolovade, biskopssonen och
lantbrukaren Anders Forssenius. Bröllopet stod den 14 juli 1779.
Thorilds besvikelse och harm ge sig luft i hans brev till Hylander
den 2 juli, där han också talar om »den grymma kärleken»;
»Herde-och landtquäden, då Eos, Eos uprymde mit sinne — Arist! Denna
tiden är icke mer. Jngen Eos finnes mer för mig i naturen. Eos
som fru har ingenting skönt för min jnbillning och ingen ting ljuft
för mit hjerta. Fruarna med denna kalla ärbarheten och denna
stålta och äresjuka blicken och själen full af rang — hvilka
van-skapnader för en skald och en naturens filosof! Eos — fru ■— nej,
denna bilden är mig odrägelig. Men Eos som älskarinna — ach!
himmelska Eos, hvarföre kunde du icke evigt blomstra i din första
skönhet; at jag hade kunnat se, beundra och röra din blomma,
utan at afbryta den?»2
Thorilds kärlek hade varit fylld av en sensualism, som dock
ej var så het, att han krävt full hängivelse. Den har en tillsats av
rokokoartat raffinemang. »JSFektar äro halvstulna kyssar», försäkrar
han med tjugoåringens sakkunskap. Hans vårsvärmeri har ej
omtöcknat honom mera, än att han med skarpögd realism kunnat
skildra flickans koketta kisande med ögonen. I sin dikt till Scheffer
berättar han »om huru himmelskt Eos ler och småögd mig en
blomma ger». Hans kärlek hade varit bräddfull av oblandade
lyckokänslor, burna av övertygelsen om manlig överlägsenhet. Det hade
väl sina skäl, att Eos brukade kalla honom »Narcissus» (Weibull:
Brev, s. 10). — Just därför, att han varit så helt lycklig, bör han
ha tagit brytningen hårt.
Thorilds första kärlekshistoria har alltid av forskningen
behandlats enbart som en mer eller mindre betydelselös episod och aldrig
1 Weibull: Bref, s. 8.
2 Ibidem, s. 11.
12 — 32501. Samlaren 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
