Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång öfwer Grefwe Gustaf Gyllenborg. En nyfunnen dikt av Geijer. Av Evald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tyngst vägande partiet i Sång öfwer Gyllenborg —
översikten av den svenska skaldekonstens utveckling — ansluter sig,
som synes, mycket nära till gustaviansk tradition. Detta gäller också
om dikten i övrigt. Ofta är den blott en föga självständig och
föga inspirerad sammanställning av nedärvda schabloner. Men här
och där bryter en skarp och manlig kraft fram, som bebådar Geijers
och Tegnérs pånyttfödelse av den nationella göticismen; här och
där klingar en ren och klar ton, som vittnar om lyrisk begåvning.
Ur två synpunkter i första hand har alltså Sång öfwer Grefwe
Gustaf Fredrik Gyllenborg litteraturhistoriskt intresse. Den utgör
länken mellan 1700-talets götiska poesi och Idunas. Den understryker
Geijers samband med den äldre göticistiska rousseauismen i Sverige,
och den visar, att han själv var väl medveten om detta samband. Den
är tillika — jämte Nyårsnatten[1] — det enda dokumentet från en
stor skalds poetiska läroår. Den ådagalägger, att Geijers mogna
och originella diktning icke sprungit fram så oförberett och
omedelbart, som man tidigare förmodat; den har föregåtts av
lärjungeskap, av osjälvständighet och efterklang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
